Namnet SUK lÄter ju lite konstigt, men lÀngre frÄn suckar kan man knappast komma. SUK stÄr för Sveriges Unga Kammarsolister. Kammarmusikfestivaler med det gÀnget har redan funnits ett par Är i olika kyrkor inom Norra Tjust Pastorat. Men frÄn nu Àr namnet Loftahammars Kammarmusikfestival, och en fortsÀttning kÀnns bÄde angelÀgen och möjlig.
Finalkonserten igÄr eftermiddag samlade en publik pÄ sÄ dÀr hundra musiklystna. Och nÀra det antalet har Àven de tidigare surrat. Publiken var inte lika ung som artisterna, och det sörjer jag. SUK Àr ÀndÄ ett slags garanti för att den musik vi kallar odödlig verkligen Àr det.
Sex medverkande handlar det om denna gÄng. Hur unga de Àn Àr, Àr alla proffsiga solister men Àven ensemblespelare. Och allt detta fick de chans att visa i Loftahammar.
Finalprogrammet började med Debussys vĂ€lkĂ€nda âPremiere Rhapsodieâ för klarinett och piano. Stycke 2 blev ett Ă€kta barocknummer pĂ„ flygeln med Peter Friis Johansson som solist.
Den store Bach Àr kompositören. Men den 150 Är yngre Johannes Brahms tog tag i verket och skrev om det sÄ att pianisten bara skulle anvÀnda en hand, den vÀnstra. Det lÄter pÄ samma sÀtt som nÀr en tenorsÄngare Àven glider in i en basstÀmma. Pianisten Peter demonstrerade en nÀstan osannolik spelvidd.
Finalkonsertens finalnummer var Mozarts Klarinettkvintett i A-dur.
DĂ€r briljerade klarinettsolisten Emil Johansson med en ton, sĂ„ speciell att man undrade om hans instrument ocksĂ„ var det. Klarinetten kom att dominera hela kammarkvintetten med överdĂ„dig âsolosĂ„ngâ. Att publiken reste sig efterĂ„t och applĂ„derade utan att vilja sĂ€tta sig var högst begripligt. VĂ€lkomna igen, kĂ€ra unga Kammarsolister!