Om man cyklar från järnvägsbron söderut på den östra cykelbanan, ser man först ett skogsparti med vanliga tallar efter rondellen. Sedan vidtar en gräsyta och på den växer serbisk gran. Denna gran är smalkronig och om man vill ha en hög gran i sin trädgård, är denna lämplig. Den är inte alls så vidlyftig som vår svenska rödgran.
En liten bit framåt står en tall med fem barr i varje knippe (vår tall har två). Denna tall vållar verkligen huvudbry. Det finns nämligen två tallarter som är nästan identiska. Den ena, Weymouthtall, växer i östra USA och den andra, makedonisk tall, växer på några ställen på Balkanhalvön. Det är underligt att två träd med så stort geografiskt avstånd kan vara så lika. De flesta indicierna pekar mot makedonisk tall, så att vi kallar den så.
Om man sneglar åt vänster ser man ett antal unga rödblommande hästkastanjer på parkeringen mot Midgård. De blommar cirka en vecka senare än den vanliga hästkastanjen.
Träden står i grupper med gräsytor emellan. Nästa grupp består av en ädelcypress och en blågran, båda från västra USA, och en serbisk gran till. När man passerat Stefanhallen ser man en extremt smalkronig form av serbisk gran och två vanliga serbiska granar. Fortsättningsvis kommer man att se flera serbiska granar, tydligen gillar Östersjövägen sådana granar.
Där en gata svänger av åt vänster mot ishallen, står ytterligare en makedonisk tall. Vid Tallskärsgatans mynning står två järnekar. Om man gör en avstickare in på Vimpelgatan, till den lilla parken där Fyrgatan börjar, får man se stans troligen största robinia.
Tillbaka på Östersjövägen igen. Strax innan man når Johannesbergsvägen, kommer man fram till en ganska stor gultall. Den har 20–30 centimeter långa barr, tre i varje knippe, och stora kottar. Växer i västra USA. Vid övergångsstället med trafiklysen växer en stor ormgran, som är en form av vår svenska gran. Ormgranens grenar har inga eller bara få sidogrenar och ser därför ut som långa "ormar". Sådana granar växer spontant här och där i våra skogar men är sällsynta.
Nu över till den västra cykelbanan och tillbaka norrut. Först stöter man på en stor ädelgran. För att kunna fastställa art bör man studera kottarna. Ädelgranarna fäller dock inte sina kottar hela, som vår gran gör. De går sönder uppe i kronan och faller ner som fröfjäll och frön. Min förmåga att klättra upp i trädtopparna har avtagit med åren och därför kan jag inte se kottarna och säga vilken ädelgransart det rör sig om. Det kan vara silvergran. Någon som vet?
Sedan kommer man till en ormgran till mellan två bokar. Därefter en liten svarttall (två-barrig) och en liten brödtall (fem-barrig). Namnet brödtall kommer av att man kan mala fröna och använda mjölet vid bakning. Den växer dels i Alperna, dels i Sibirien. Efter att man passerat tre vanliga björkar (i detta fall vårtbjörkar), ser man en ung svartall och en ung gultall. På denna gultall kan man enkelt studera de extremt långa barren. Sedan får man cykla en bra bit. Mitt emot järnekarna på andra sidan gatan står en trädgrupp med en gul ädelcypress, serbiska granar, järnekar och en idegran. Idegranen är vildväxande i Sverige, men sällsynt. Den finns på en del ställen i Västerviks skärgård, bland annat på Krokö och på Södra Malmö.
Strax före Skyttegatan står en stor rödblommande hästkastanj inklämd mellan två plataner. Efter att man passerat Skyttegatan och parkeringen till vänster, når man ett lövskogsparti. I början av det växer ett manchuriskt valnötsträd och en bit längre fram ytterligare två. De brukar ge många valnötter i september. Om man vill ha detta vackra, verkligt exotiska träd i sin trädgård, kan man samla in ett antal nötter och omedelbart lägga dem uppepå en öppen jordyta – de får inte ligga och torka. Sedan lägger man genast på en ordentlig lövhög. I april tar man försiktigt fram nötterna och sår dem. De har normalt hög grobarhet. Sedan växer träden fort – blir sju–åtta meter på 15 år. Sluthöjd är cirka tolv meter hos oss.
Slutligen mot Gymnasiet. Där finns många klotlönnar. De växer klotformigt utan att man behöver beskära dem.