Bara 3 av 500 har nobbats av kulturmiljöskäl

Byggnadskontoret har på vår begäran gått igenom alla bygglovsansökningar sedan 1 januari 2019, och som gäller fastigheter i kulturhistoriskt värdefulla områden. Ungefär 500 stycken.

14 av 500 har fått avslag. 

3 av de 14 avslagen härleds till kulturmiljövärden. 

Resterande avslag (11 st) har berott på andra saker.

– Ett exempel är någon som velat bygga för nära allmän plats, säger bygglovhandläggare Tobias Johannesson. 

Det finns även beslut där en viss del av en ansökan har avslagits på grund av kulturmiljövärden. Det finns ingen data på hur många, men uppskattas till "en handfull". 

– Den vanligaste orsaken att man får avslag är ändå att den ansökta åtgärden bryter mot detaljplanen, och har inget med kulturmiljövärden att göra, säger Johannesson.

Oftast handlar avslagen om att fastighetsägare redan uppnått sin byggrätt – alltså hur många kvadratmeter som (enligt detaljplanen) får bebyggas. Man har helt enkelt redan byggt så mycket man får.

Bygglovschef Maria Ström säger att det i oftast går att komma överens om en kompromiss, och vi får två exempel.

1: Garaget i Överum. Här är det huset som är värdefullt.

Huset är en vit egnahemsvilla, med putsad fasad och ett tak med tvåkupiga lertegelpannor. Trots att huset ligger precis utanför det område som pekats ut som kulturhistoriskt värdefullt, är huset välbevarat, och tillhör de egnahemsvillor som tillkom på 1930- och 1940-talet i Överum. Det berättar en historia om hur Överum blev Överum, och uppfyller därför kriterierna för att räknas som en ”särskilt värdefull byggnad”. 

Fastighetsägaren ville bygga ett garage på totalt 90 kvadratmeter, med locklistpanel och svart betongtak. Det skulle bli alldeles för stort, och vore inte anpassat till hur kvarteret ser ut i övrigt. Förslaget var att byggnaden skulle bli mindre, placeras annorlunda, och ha samma putsade fasader och lertegeltak som huset. 

Kompromissen blev att garaget blev mindre. Den placerades annorlunda. Men det räckte med stående träpanel och plåttak, för att kulturmiljön ändå skulle bevaras tillräckligt. 

2: Solpanelerna i Ukna. Här är det området som är värdefullt.

1950-talshuset ligger i det område som pekats ut som särskilt värdefullt. Huset har förvisso en del kulturvärden, som att det är byggt i tegel. Men byggnadstypen är mycket vanlig över hela Sverige, och att därför berättar inte det här huset något särskilt om just Ukna. Däremot är området som helhet betydelsefullt, eftersom villorna visar en del i Uknas utveckling. 

Fastighetsägaren ville sätta solpaneler på större delen av taket, men synligheten av det röda tegeltaket – som är viktigt för områdets karaktär – skulle då försvinna för mycket.

Kompromissen blev att fastighetsägaren fick lov att täcka halva taket med solpaneler. Det gör fortfarande att läsbarheten av takteglet försämras, men inte så pass mycket att området förvanskas.  

En tumregel för hur man kan resonera, när det gäller ändringar i kulturmiljöområden, är att tänka på hur annan lagstiftning är uppbyggd, säger Sara Dolk:

– Plan- och bygglagen finns dels för att ingen ska komma till skada och dels för att tredje man inte ska påverkas negativt av det man gör. Tredje man är alltså den som inte är fastighetsägare. Då kan man tänka att fasaden mot gatan är det viktigaste, eftersom det skapar det offentliga rummet där vi alla kan vara.