Orden kommer frĂ„n en person som bor i nĂ€rheten av det förfallna "Gamla Ă„lderdomshemmet" i Ăverum.
Just nĂ€r jag Ă€r fĂ€rdig med fotograferandet av huset sĂ„ kommer en person fram till mig och bjuder in mig pĂ„ kaffe. Jag finner mig sjĂ€lv sittandes med tre personer som Ă€r som levande uppslagsverk över Ăverums historia. Vilken tur man har ibland.
Ingen av dem vill dock medverka med namn. De vill inte framstÄ som gnÀlliga, utan pÄpekar att de Àr glada att kommunen tar tag i huset.
â Min mamma jobbade dĂ€r nĂ€r det var Ă„lderdomshem under 1950-talet. NĂ€r Ekhamra byggdes stĂ€ngdes Ă„lderdomshemmet, berĂ€ttar en av personerna.
Personerna ser huset varje dag, precis som mĂ„nga andra. Det ligger i korsningen dĂ€r vĂ€g 35 möter Masugnsgatan, och Ă€r bland det första som syns nĂ€r man som bilist passerat Ăverumsskylten frĂ„n GamlebyhĂ„llet.
â Det ger ju inget bra intryck av Ăverum. Det Ă€r det första som syns för alla som kör in i Ăverum, sĂ€ger personen som ocksĂ„ undrade om ett likadant hus kunnat fĂ„ förfalla lĂ€ngs infarten till VĂ€stervik.
â Vi kĂ€nner oss vĂ€l lite Ă„sidosatta hĂ€r i Ăverum, konstaterar en av personerna.
â NĂ€r huset slutat vara Ă„lderdomshem tog ABF över huset, berĂ€ttar de vidare.
Det var kurser i mattvÀvning och sprÄk och man kunde hyra huset för fackliga möten.
Efter det köptes huset av en konstnÀr.
â Oh det blev sĂ„ fint! Utbrister en person.
KonstnÀren ska ha satt ut stenskulpturer i trÀdgÄrden.
â Det var vackert invĂ€ndigt ocksĂ„. Jag kommer ihĂ„g det lite vagt. Till vĂ€nster fanns ett allrum, i hallen installerade konstnĂ€ren en braskamin och pĂ„ övervĂ„ningen hölls det vernissager, fortsĂ€tter hen.
KonstnÀren sÄlde huset till den nuvarande Àgaren.
Personerna berĂ€ttar att de sett Ă€garen â som bor i en Stockholmsförort â ett par gĂ„nger. En dag för nĂ„gra Ă„r sedan röjdes trĂ€d till viss del i trĂ€dgĂ„rden.
â Men allt lĂ€mnades pĂ„ tomten. Det ligger kvar en sĂ„g, konstaterar en av personerna. Det har kommunen ocksĂ„ sett: och sĂ„gen Ă€r en av sakerna som ska stĂ€das bort.
Personerna har sjĂ€lva sett hur obehöriga försökt ta sig in i huset genom Ă„ren. Ăven om de önskat att kommunen satt ner foten tidigare under dessa 13 Ă„r sĂ„ Ă€r de glada att nĂ„got nu hĂ€nder.
â Man hoppas ju att det kommer nĂ„gon som vill ta hand om huset. Det skulle kunna bli riktigt vackert igen. Men det Ă€r klart, nu nĂ€r det stĂ„tt som det gjort Ă€r det nog mycket som Ă€r förstört invĂ€ndigt.