Utterstammen minskade kraftigt på 1950-talet på grund av jakt och PCB. Miljögiftet förbjöds i nya produkter 1978, men det tog ganska många år innan det märktes en positiv effekt på antalet uttrar.
I utterns eget landskap, Småland, tog det ännu längre tid innan det vände. Först vid millennieskiftet började stammen växa även här.
Anna Roos är utterforskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Hon säger att de numera får in fler uttrar från södra delarna av landet än från norra. Förut var det tvärtom.
Om man ser en trafikdödad utter, ska man ringa polisen, även om det inte är man själv som har kört på den.
– Polisen tar hand om kroppen och skickar den till oss. Det är i forskningssyfte. Vi obducerar alla uttrar vi får in och tittar på hälsotillståndet.
Genom att ta prover från olika delar av kroppen, kan forskarna se vilka gifter uttern har fått i sig och hur mycket. Fortfarande har 30 procent av uttrarna så höga halter av PCB att det gör dem sterila.
Ett annat ämne som hittas i många av dagens uttrar är perfluorerade kemikalier. Ett av de mest uppmärksammade i den gruppen är perfluoroktansulfonsyra, förkortat PFOS. Det finns kvar länge i miljön, eftersom det inte bryts ner. Genom att analysera döda uttrar, kan forskarna se var det finns förorenade områden.
Alla observationer av utter bör rapporteras på Naturhistoriska riksmuseets hemsida. Skriv "/utter" sist i adressfältet.