Vi träffar en grupp anställda i samband med lunchrasten på skolan. Men de flesta hinner bara vara med på en bild. Sedan måste de iväg till olika ställen på skolan för att ta hand om barnen.
Några av dem kan dock prata lite mer om sparförslaget. Vi sätter oss i träslöjdssalen. Alexander Sannikov, som har mest bråttom iväg, får börja. Han tycker att det "borde finnas andra sätt att spara än att offra skolans kvalitet".
– Vi är här som lärare. Vi har utbildat oss för att forma framtida yngre generationer. En stark utbildning är en investering i samhällets utveckling och framtid, säger han.
Han ställer också frågan vilka signaler som förslaget till besparingar skickar till den som just nu sitter och funderar på att bli lärare.
Markku Laukka är starkt oroad för framtiden.
– Jag ser ett skräckscenario framför mig. "Lust att lära, rätt att lyckas", det kan man stryka med en gång, för det blir barnpassning i stället. Jag tycker att det är ett sätt för politiken att gå bakom ryggen på folk genom att först säga att landsbygdsskolorna får vara kvar, och sedan ta bort möjligheten att bibehålla den kvalitet som vi har i dag.
Han tycker att det är en varningssignal att även personal som inte har blivit varslad, har börjat söka sig därifrån.
Susanne Lundh, specialpedagog, är också orolig.
– Med färre anställda minskar möjligheterna drastiskt för eleverna att få det stöd de har laglig rätt till. Det är redan i dag svårt att räcka till. Ska det då dras ännu mer, då kommer det att drabba alla elever, säger hon.
Daniel Thörne, som har skrivit en insändare om besparingarna, säger att det blir mer arbetsuppgifter på dem som blir kvar, samtidigt som en del redan går på knäna.
– Men vi är glada att vi har haft en rektor som har gått över budget, för att vi ska täcka så mycket av behoven som möjligt.
Nawal Alyousefi, resursperson på Överumsskolan, vet att hennes tjänst inte finns kvar nästa höst.
– Jag känner oro för barnen, som jag jobbar med nu, och kollegorna, säger hon.
Nawal hoppar in i klasserna, när lärarna är sjuka och det inte går att hitta vikarier. Hon avlastar lärarna och jobbar med små grupper och hjälper elever med svenska som andraspråk, eftersom hon även pratar arabiska. Men det försvinner alltså.
– Det är dyrt att satsa på skolan, men det är ännu dyrare att ta hand om barn som inte har lyckats i skolan och skapar problem i samhället, säger hon.
En anställd, som vill vara anonym, på Loftahammars skola, vill lyfta fram att neddragningarna som planeras blir större i verkligheten än på pappret.
Det beror på att det är mer personal än vad som förhandlats fram, vilket i sin tur beror på att det var vad som krävdes för att få en fungerande organisation. Därför blir neddragningen inte 25 procent utan 40.
– Det finns en extrem oro över att de ens tror att det ska fungera.
Johanna Nilsson i Edsbruk har tre barn på Ringeltaubska skolan, som också kan drabbas av neddragningar. Hon är även vice ordförande i Västra Eds intresse- och idrottsförening.
Så här kommenterar hon förslaget:
– Jag tycker att det är skrämmande att de ska dra ner på tjänster, när det inte finns tillräckligt med lärare som det är i dag, för det behovet som finns.
Hon säger också att det inte bara handlar om antalet elever, utan vad det är för elever.
– Om skolan är uppbyggd på inkludering, så måste det finnas tillräckliga resurser att genomföra det också.