Videon är inte längre tillgänglig
Så roligt att få se en spelande tjäder för första gången, tänkte jag, när jag körde ut till Gössebäck på måndagsförmiddagen. Jag packade ner en kikare i ryggsäcken, ifall det inte skulle gå att komma så nära. Men det hade jag inte behövt.
Sven-Erik Gustafsson, som med hustrun Mariann bor i Gössebäck, kunde inte följa med ut i skogen direkt. Han väntade ett telefonsamtal. Så jag gick iväg själv.
Innan dess förmanade han mig att ta med en käpp, för det kunde behövas. Jag tog en någorlunda rejäl tallgren, ungefär en meter lång, och begav mig ut i skogen.
Efter bara några minuters vandring fick jag syn på den. Den stod uppsträckt i full spelställning kanske 50 meter bort, där vägen krökte sig.
Jag tog ett par bilder för säkerhets skull, ifall den inte skulle komma närmare. Men det gjorde den.
Varje gång jag tittade i kameran för att fotografera, passade den på och gjorde en riktig tjurrusning fram emot mig, med väsande näbb, släpande vingar och stjärtfjädrarna hårt utspända, som en gigantisk solfjäder.
Flera gånger var den bara någon meter ifrån. Som tur var hade jag ju käppen att freda mig med, och det behövde jag. Med rusningar och utfall drev den uppretade tjädern VT:s utsända backande framför sig ut ur skogen. Återigen hade den fredat sitt revir.
Sven-Erik Gustafsson berättar att det nu är fjärde året som de har den spelgalna tjädern hos sig. Fågeln angriper alla som kommer in på dess område. Häromdagen flög han upp mot bilrutorna, när några jägare kom för nära, och nu i veckan ska det svetsas ihop fiber i skåpet på hans revir...
Han börjar spela redan i februari och kan hålla på in i juni, vilket är mer än vanliga tjädrar. Flera gånger har han gått till anfall mot Sven-Erik. Vid ett tillfälle flög han upp och högg klorna i bröstkorgen på honom, så att de gick igenom jackan till och med.
Enda sättet att tillfälligt få honom lugn är om någon tar upp honom i famnen en stund och ger honom en bamsekram och klappar om honom. Detta knep fick tillgripas inför ett ledningsarbete förra året, då Lennart Enström ryckte ut för att få tjädern lugn. Det varade i två veckor ungefär.
Men viss nytta har Sven-Erik ändå haft av sin arga granne: det saknas inte motiv att måla för honom som konstnär!