Fredrik Andersson, bonde i Häckenstad, lägger åtskilliga timmar på att dokumentera vad som händer på gården. Det krävs för att han ska få olika typer av EU-stöd. Flyttas en ko från en ladugård till en annan måste det noteras.
– Slår man ut det på ett år så är det säkert flera veckor.
Att han driver en ekologisk produktion gör att det blir än mer att rapportera in. Men det innebär också mer EU-stöd. Faktum är att ungefär hälften av inkomsten kommer från de olika stöden.
– Hade inte stödet funnits så hade vi inte funnits.
Samtidigt kan det kännas lite tråkigt att vara så beroende av skattepengar. Det hade varit roligare, tycker han, om mer pengar hade gått direkt från konsumenterna till bönderna. Men det hade också inneburit högre matpriser.
– Då skulle maten bli extremt dyr.
EU drar upp riktlinjerna för stöden, men det är till stor del den svenska regeringen som bestämmer hur stöden ska fördelas. Just nu är stora förändringar på gång – vilket skulle gynna Fredrik Andersson och andra lantbrukare med stora djurbesättningar. I korthet handlar det om att det så kallade tilläggsstödet tas bort från gårdsstödet, för att gårdsstödet ska utjämnas över hela Sverige. För att gynna aktiva lantbrukare med djur så ska det även gå att söka om ett djurstöd.
– I och med att jag har så mycket djur så blir jag en vinnare.
Även fiskeribranschen påverkas av EU-beslut, liksom jägare. Benny Nilsson, jaktvårdskonsulent, ser dock få fördelar med att parlamentet bestämmer över jaktfrågor. Det går inte att översätta svenska förhållanden till de europeiska, menar han.
– Det blir en del knepiga beslut.
Ser du några fördelar med EU-samarbetet?
– Ja, ennhetliga regler är bra för trovärdigheten.
Inför nästa mandatperiod skulle Benny Nilsson önska att mer makt flyttades till svenska myndigheter.
När det gäller fisket har parlamentet än större makt. I EU beslutas bland annat om stöd till fiskare och hur mycket fisk som får fångas. Just nu finns problem med överfiske, och EU jobbar därför med att reformera fiskereglerna.