”Kropp och själ hör ihop”

När allt fler söker hjälp för psykisk ohälsa måste vården ta nya grepp. Ett nytt, mer lösningsorienterat arbetssätt och gruppföreläsningar är ett par av nycklarna i Västervik.

Esplanaden. Karolina Stenudd, Maria Ingström, Elin Börestam och Tina Gustafsson jobbar på Esplanadens hälsocentral.

Esplanaden. Karolina Stenudd, Maria Ingström, Elin Börestam och Tina Gustafsson jobbar på Esplanadens hälsocentral.

Foto: Karin Hertz

Psykisk ohälsa2015-04-04 08:11

I den andra delen av VT:s artikelserie om psykisk ohälsa träffade vi Karolina Stenudd, Tina Gustafsson, Elin Börestam och Maria Ingström för att prata om hur psykologerna jobbar på hälsocentralerna. De tre förstnämnda är psykologer, medan Maria Ingström är läkare.

De berättar att alla patienter som söker hjälp för psykisk ohälsa först får träffa en läkare. Ofta görs någon typ av provtagning för att utesluta att det handlar om en direkt kroppslig åkomma. Sköldkörtelrubbningar, till exempel, kan orsaka trötthet och nedstämdhet.

Tillsammans med psykologen bestämmer läkaren om patienten ska behandlas i psykiatrin eller i primärvården. Ibland räcker det med några samtal för att hjälpa patienten att hantera sina problem, medan det ibland behövs en längre behandling.

Även läkemedel kan vara en del i behandlingen, men läkarna måste alltid informera om att det finns alternativa metoder – som till exempel psykologisk rådgivning och behandling.

– En del vill absolut ha ett läkemedel, medan andra hellre vill tala med en psykolog, förklarar Maria Ingström.

En viktig skillnad i psykologernas arbete förr och nu är att det i dag är mer praktiskt och lösningsorienterat. Psykologen är inte någon terapeut, dit patienten kommer för att prata av sig, utan ger precis som läkaren ”ordinationer” som patienten måste följa. Man fokuserar på det som är patientens primära problem.

En orsak till det är att tillströmningen av patienter med psykisk ohälsa i dag är så stor att det inte är möjligt att undersöka alla problem som patienten någonsin varit med om

Men det handlar också om att man anammat ett annorlunda arbetssätt.

– Läkaren röntgar inte hela kroppen för att man har en skadad hand, säger Tina Gustafsson menande.

Det finns dock fortfarande många fördomar om psykologernas arbete bland de som söker hjälp. ”Ska du inte ställa frågor om min barndom?” undrar vissa patienter. I stället får de frågor om sin aktuella livssituation – och redskap för att förändra den. Det betyder att patienten själv är den som måste göra den stora delen av jobbet.

– Man kan likna det med hur en sjukgymnast arbetar. Vid en muskelskada så är det ingen som förväntar sig att det ska räcka med att få ett recept för att ge förändring, man måste följa receptet, säger Karolina Stenudd.

För att markera att psykologerna är vårdpersonal precis som de andra på hälsocentralen bär de numera så kallade ”scrubs”, vita arbetskläder.

De fyra kollegorna tror att många yngre söker hjälp i större utsträckning i dag, medan det för äldre fortfarande är lite tabu att prata om psykisk ohälsa. Att det blivit mer okej att söka hjälp kan vara en orsak till att antalet personer i vårdkedjan som behandlas för psykiska åkommor växer.

Men det finns också så kallade socioekonomiska faktorer. Arbetslöshet, struliga familjeförhållanden eller en tuff arbetssituation är sådant som kan orsaka psykisk ohälsa – och det är något som ökat i samhället.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om