Hon bevakar barnkonventionens granskare

Det är FN:s barnrättskommitté som i två dagar granskar Sverige och ett land till. Sådana här förhör hålls som regel vart femte år, men den här gången har det blivit uppskjutet och hunnit gå sju år.

För Åsa Stigwall är det första gången.

– Det ska bli mycket intressant att vara med.

Hon ingår i en delegation på 36 personer från svenska Rädda Barnen och som bevakar utfrågningen. I delegationen representerar hon Kalmar län. I länsdistriktet är hon ledamot i styrelsen, precis som i Rädda Barnen lokalt i Västervik.

Granskningen av hur barnkonventionen efterlevs i Sverige är viktig menar Åsa Stigwall. På riksnivå är hon aktiv i en grupp som driver på att barnkonventionen ska bli lag i Sverige.

– Än är den bara en rekommendation. I Norge är den lag. I Sverige är den inskriven i skolplanen.

– Barnkonventionen är grunden för vårt arbete inom Rädda Barnen, och den tas på allvar av den svenska regeringen. Bland annat funderar man på hur man kan förbättra Barnombudsmannens verksamhet. Vi borde ha en barnombudsman i varje län.

Två av de 18 ledamöterna i FN:s barnrättskommitté dem kommer att sköta utfrågningen om Sverige, och har i förväg granskat bland annat svensk statistik.

– Det kan vara svårt att se i statistiken hur barnkonventionen efterlevs. Till exempel när det gäller handikappade barn särskiljer man inte barnen från vuxna i statistiken. Detta har Sverige tidigare fått kritik för av FN:s barnrättskommitté.

Åsa Stigwall menar att ett annat problem med Sverige är det självstyre som kommunerna har. Det innebär att villkoren kan vara olika inom till exempel skolan i olika kommuner.

– Kommittén var inte nöjd med Sveriges svar på den här frågan vid granskningen för sju år sedan. Mycket handlar ju om ekonomi, men inte enbart. Det kan till exempel vara svårt att få tag i utbildad personal till skolorna.

För tre år sedan började Åsa Stigwall engagera sig i Rädda Barnen, då hon gick i pension efter att ha arbetat länge inom skolan. Lokalt är hon engagerad i flera projekt.

– Vi arbetar för att få ett Barnahus till Västervik. Ett sådant finns i Kalmar sedan några år men vi vill ha ett i norra delen av länet också. Barnahusen drivs i samarbete mellan socialtjänsten och polisen.

Ett Barnahus är en lokal där barn som utsatts för till exempel sexuella övergrepp kan tas emot i en trygg miljö och förhöras. Förhöret spelas in för senare användning och behöver inte göras mer än en gång.

Ett annat lokalt projekt är en öppen förskola för flyktingbarnen på Lysingsbadet. Den är öppen ett par timmar varje måndag och hålls i Johannesgården, där svenska kyrkan står för lokalen.

– Den är en mötesplats både för barnen och för föräldrarna. Mammorna följer med och får också tillfälle att träffas när barnen leker. 20-25 barn brukar komma varje gång.

Flyktingbarnens välfärd är något som Åsa Stigwall särskilt värnar om, och detta område har hon också ett ansvar för som observatör i Genève. Det, och barnfattigdomen.

– Barnfamiljer med begränsade resurser behöver få hjälp så att alla barn har möjlighet att vara med i någon fritidsaktivitet. Familjerna behöver få hjälp till självhjälp.