Askgravlunden i Gamleby invigdes 2010. En askgravlund kan sägas vara en utveckling av minneslunden. Den är mer personlig än den sistnämnda.
I Gamleby får de anhöriga vara med när urnan sätts ner i askgravlunden och det finns ett rutsystem som gör det möjligt att bli begravd intill sin partner, om man så önskar.
Totalt 96 platser finns i asklunden, där i dag drygt 40 urnor har grävts ner. Mathias Dewitz, arbetsledare för vaktmästarna, säger att många väljer askgravlund när de bor på annan ort, men ändå vill att namnet på den bortgångna ska finnas någonstans.
– Den har inte funnits så länge, men det har blivit ett omtyckt begravningssätt, för det är inte helt anonymt, säger han.
Men det är ingen vanlig grav, och får inte heller smyckas som en sådan. I "Handbok för begravningsverksamheten" står det uttryckligen att enskilda gravvårdar inte får förekomma i en askgravlund.
Den som vill smycka platsen med ljuslyktor och blommor får göra det på plats som anvisas av huvudmannen, läs: Svenska Kyrkan i Gamleby.
Fast många har svårt att bara hålla sig till de anvisade ställena. En kvinna, vars anhörig vilar i askgravlunden, är upprörd över hur ofta det ligger kransar och blommor på fel ställen. Även ljuslyktor.
När hon skulle gå fram för att läsa namnet på sin käraste – brickor med alla namn finns uppsatta på den höga, gemensamma stenen – var det så mycket kransar i vägen att det inte gick att gå där.
Hon tycker att man ska respektera reglerna, även om man sörjer och saknar personen som man har förlorat. Det är ju inte tanken att det ska vara som en vanlig grav.
Dessutom tycker hon att det ser skräpigt och oordnat ut.
– Det är inget rogivande att gå dit, när det ser ut sådär. I Västervik plockar de bort det, varför inte här?
Mathias Dewitz säger att de har försökt vara snälla, men att det är ett problem att gravsmyckningarna breder ut sig så mycket över gräsytor som ska skötas. Tanken är att man på sommarhalvåret ska sätta sin vas med blommor i någon av de två ställningarna för detta. På vintern kan man sätta ett ljus där.
Nu funderar de på att sätta upp en skylt och förklara vad som gäller, men de vill helst inte ha en massa förbudsskyltar.
Vill man ha en mer personlig grav, finns alternativet med kistgravplats och urngravplats. Då får man själv smycka graven, men ansvarar också för att den sköts.