Redan tidigt under byggnationen av huset på roddklubben kom rykten i svang i Västervik: ”Huset ska inte alls användas för kanothyrning. Det blir en bostad.”
Sommaren 2014 stod huset färdigt utan tecken på att näringsverksamhet skulle startas. Efter ett tips från allmänheten i augusti 2014 om att huset användes som bostad började kommunen agera. I september 2014 gjordes ett första försök till inspektion – men då fick man inte se byggnaderna invändigt. Det ledde fram till den oanmälda inspektionen i juli 2015, och beslut ett år efter det inkomna tipset.
När tjänstemän och politiker blickar tillbaka tycker de att de handlagt ärendet på rätt sätt.
Så som ansökan om strandskyddsdispens lades fram så var det rätt att ge dispensen.
– Det kan låta kaxigt, men skulle det dyka upp en liknande ansökan på en annan plats i kommunen i dag så skulle nämnden förmodligen göra likadant, säger Carolina Stalebrant, t f miljö- och byggnadschef.
Hon och kommunekologen Lars Kåremyr pekar på att när dispensen gavs så var man noga med att ställa villkor som gör att man i dag kan dra tillbaka den. Kåremyr bemöter det som många tolkat som passivitet.
– Vi kan inte göra några blixtutryckningar. Först måste vi lita på dem som ges tillstånd. Vi gjorde rätt som först gav fastighetsägaren chansen att agera innan vi tillgrep tvångsmetoder. Det har gjort att vi haft mer på fötterna när vi agerade. Nu gjorde vi inspektionen vid rätt tidpunkt. Den gav ett tydligt utslag.