Pallkragar mellan höghusen. Potatis- och jordgubbsplantor på bakgårdarna. Gerillaodling på olika sätt. Många gröna kretsar har anammat stadsodling. Man kan tro att fenomenet är kopplat till vår klimatmedvetna tid. Men urbana planteringar går tillbaka. Långt tillbaka.

Stadsodling blir allt mer etablerat, men många vet inte historien bakom. Känner man till den kan man på annat sätt hävda att den här sortens odling är viktig, säger Ulrika Flodin Furås, som har skrivit ”Stadsodlingens historia: Kålgårdar, kolonier och asfaltsblommor”.

På sin litterära och historiska resa höjde hon många gånger på ögonbrynen över hur påtagligt det gröna perspektivet har varit genom åren. Några hundra år före den kristna tideräkningen promenerade grekiska filosofer som Platon och Aristoteles i stadsparker. Bland tujor, plataner och andra träd diskuterade de vetenskapen och funderade över moralen. De mer välbeställda gjorde plats hemma för ett slutet organiskt rum i bostaden. Sådana så kallade peristylträdgårdar utvecklades sedan vidare av romarna.

Artikelbild

| "Stadsodling blir allt mer etablerat, men många vet inte historien bakom", säger trädgårdsjournalisten Ulrika Flodin Furås som har skrivit boken ”Stadsodlingens historia”. Bilden visar ett koloniområde i Enköping.

Runt tusen år senare tog vikingarna från sina resor med sig grönsaker, kryddor och medicinalväxter hem – och började bland annat odla kummin, koriander och selleri.

Odla för hälsan

Amsterdam i slutet av 1500-talet sticker ut med odlingslotter för fattiga och kunskapen att frisk luft i det gröna främjar hälsan och bidrar till att bota sjukdomar och epidemier. Vid samma tid skördades bland annat kål, svart- och vitsenap i Jönköping.

Man tänkte redan då på hälsoaspekterna på odling. Det är en häftig insikt. Det är också kul att man redan tidigt försökte odla exotiskt i kalla Norden, som persikor och ananas i varmbäddar, säger Ulrika Flodin Furås.
Artikelbild

| Koloni- och stadsodlingar är inga moderna påfund utan går tillbaka till antiken.

Hugade och etablerade stadsodlare tillsammans med historiskt intresserade är bokens målgrupper. Ulrika hoppas att stadsplanerare och arkitekter i än högre grad anammar det gröna.

Det handlar om att börja se den stad man bor i med ett grönt perspektiv.
Artikelbild

| Koloni- och stadsodlingar är inga moderna påfund utan går tillbaka till antiken.

Koloniområden

Den första dokumenterade koloniträdgårdsföreningen är brittisk – 1795. Exakt 100 år senare anläggs ett kolonilottsområde i Pildammsparken i Malmö. Då, under det sena 1800-talet etableras industrialismen i Sverige. Städerna växer och det är utvecklingsoptimism, men också nöd och matbrist – på bakgårdarna odlar man för livhankens skull.

Artikelbild

| Kvarteret Ruddammen, Valhallavägen i Stockholm år 1946. Omkring 1900 byggdes dessa träkåkar som nödbostäder med odlingstäppor och vattenpumpar.

Den socialdemokratiska politikern Anna Lindhagen skriver en instruktionsbok i hur man anlägger enskilda tomter och områden: ”Koloniträdgården äro goda stridsmän i kampen mot våra båda tids sjukdomar: tuberkulos och överansträngde nerver.”

Vid tiden för första världskriget är stadssådder viktiga element, för att underlätta matransoneringen. Lite här och var poppar det upp planteringar med bland annat kål.

Artikelbild

| Odlingsträdgård i staden. Södermalm i Stockholm någon gång mellan 1906 och 1915.

Folkbildning

Ulrika Flodin Furås berättar om Statens Järnvägars parker vid sina stationer. SJ ville dels skapa estetiskt sköna ytor, dels odlade man i folkbildande syfte.

Artikelbild

| Anna Lindhagen (1870–1941) i sin koloniträdgård på Fjällgatan i Stockholm. Lindhagen arbetade bland annat för kvinnlig rösträtt och tog initiativet till Stockholms koloniträdgårdar år 1904.

Järnvägsparkerna var anlagda vid stationen för att vara vackra. Men också för att vara en botanisk park så att de boende kunde se vilka växter som var härdiga där.

SJ hade välmeriterade trädgårdsdirektörer och i egna plantskolor fanns drivbänkar och växthus. Vid stationshusen hade stinsen eget trädgårdsland. Men i stort sett all järnvägsgrön verksamhet hade avvecklats i mitten på 1970-talet.

Artikelbild

| I Stockholm under staden första världskriget kålodlingar i blomsterrabatter. Bilden visar Karlaplan år 1917.

Det är lätt att blicka bakåt och bli nostalgisk. Samtidigt växer här och nu en grön mentalitet sig allt starkare. Intresset för egenodlad mat och urbana lotter frodas.

Koloniodlingar, tillsammansodlingar kommer att behövas mer och mer i framtidens städer. De gröna platserna är lika viktiga som gatorna, parkeringshusen och bostäderna, säger Ulrika.
Artikelbild

| Året är 1912. En familj sitter utanför stugan på koloniområdet Amerikat, som ligger vid Jonsereds textilfabriker utanför Partille.

Hon tänker på den biologiska mångfalden. Men också på den stressade nutidsmänniskan som behöver rekreation, gärna vid en odlingsbädd av något slag.

Skapa kontinuitet

Artikelbild

| Takträdgården på Götgatan 7 i Stockholm, som byggdes 1907, hade träd, perenner och köksträdgård.

En stadsodling kan vara strikt och välordnad eller anarkistisk. Den låter inte sig definieras, menar Ulrika. Men oavsett om den består av pallkragar, gerillaplanterade rosor eller anonymt odlade fruktträd krävs skötsel.

Man kan hoppas att stadsodlingar blir mer permanenta. Till exempel i ett kvarter finns det någon som får betalt för att sköta om odlingen, så att man får kontinuitet.
Artikelbild

| Eksjö järnvägsstation, till vänster grinden till järnvägsparken. Bilden troligtvis tagen under 1930-talet.

För det som gror och spirar behövs i stadsmiljön.

Vi lever i negativa tider – kring klimatet, med katastrofer och konflikter. Men att tänka på det gröna och odling är en väldigt stark, positiv kraft. Det kände jag när jag skrev boken. Det har jag velat förmedla, säger Ulrika Flodin Furås.