Västerviks Simhall hade under 2012, cirka 100 000 besökare. Enligt personalen på simhallen inträffade enbart sex olyckor av allvarligare karaktär under samma period. Det gäller bland annat ett fall då person dök från kanten och slog huvudet i botten.
Utöver det är halkolyckor vanligast på simhallen.
När VT besöker Västerviks Simhall har de stängt för allmänheten, istället är det fullt av andraklassare som ska lära sig simma. Där träffar vi Alfred Aaflot, 8 år, som är en av de barn som kunde simma, redan när skolan började gå till simhallen i höstas.
–Jag tycker de är roligast att dyka, säger Alfred Aaflot.
På frågan om vad som är viktigt att tänka på när man är i simhallen behöver Alfred inte tänka länge innan han har svaret.
– Det är förbjudet att springa och så får man inte knuffas när någon är nära bassängkanten.
– Spring inte, ropar simläraren Roland Kiskeri och tillägger:
– Det är den vanligaste frasen. Nästan så att jag säger ”spring inte” i drömmarna om nätterna.
Roland Kiskeri önskar att föräldrarna skulle ta med sina barn till simhallen i en större utsträckning än vad som kanske görs idag.
– Nu får vi ofta börja med att vänja barnen vid vatten innan vi kan börja lära dem simma.
Heléne Lambertsson poängterar vikten av kunnig och risktänkande personal i form av badvakter. Men även att det är viktigt att man hjälper badvakterna att vara uppmärksam på människor och barn runt i kring sig, och att ”badvakta” varandra.
Enligt konsumentverket sker en tredjedel av olyckorna i samband med att människor åker rutschkana. På Västerviks simhall är rutschkanan utformad så att den som åker landar i ett särskilt kar med grunt vatten, avskilt från andra bassänger. Dessutom finns regler som visar vad som gäller för att få åka, tillsammans med ett stoppljus, som talar om när det är din tur.
Heléne Lambertsson menar att de säkerhetsåtgärder som finns är tillräckliga och att om olyckor ändå inträffar så beror det på att reglerna inte följs.