Det är den sista allsången, den med andlig inriktning, som ett par år i rad lockat flest åhörare och medsjungare till Stadsparken i Västervik. Det berättar Arne Meijer från Västerviks Stadsparksförening innan måndagskvällens allsång med Glapack.
– Då är alla kristna församlingar med och det är himla roligt att det brukar komma så mycket folk, runt 400 personer brukar det bli, säger Arne Meijer.
Men än är vi inte där, kvällens allsång är den näst sista. Det har varit en lyckad säsong för allsången, det är en tradition som verkar vara här för att stanna.
– Det har varit bra med folk i sommar. Vi har haft ett snitt på mellan 250 och 300 besökare varje allsångskväll, det är roligt och det är vi nöjda med. Vi är glada att vi fått med det lokala näringslivet hit också. De skänker saker, bland annat till vårt lotteri, säger Arne Meijer.
Vädrets makter spelar stor roll, och där har man haft flyt i år. Uppehåll har dominerat måndagskvällarna.
Arrangemanget verkar stå sig, man är inne på den 15:e året och än finns inget avslut i sikte. Snarare ställer man in sig på försiktig förändring.
– Som arrangörer känner vi oss nöjda. Det är klart man alltid funderar på hur man kan förnya sig, men samtidigt inte göra det för mycket. Vi har en "vuxen" publik som vill känna igen sig, det är vi medvetna om.
Måndagskvällens allsång var inget undantag från årets publikmässiga framgång. Uppskattningsvis 300 personer sjöng med i idel kända örhängen, allt från "Snickerboa" till "Börja om från början". Anna Lundgren från Medborgarskolan sprang runt bland den skönsjungande publiken med mikrofonen, precis som det ska vara. Hon hade inte helt lätt att locka till sång i mikrofonen, men många nappade på erbjudandet efter lite övertalning.
Glapack är onekligen proffs och vet hur man underhåller en publik. Plumpa och enligt egen utsago "usla" skämt blandas med skönsång mellan allsångsfavoriterna. Många i publiken behöver inget häfte, sångerna sitter i ryggmärgen på den ganska blandade skaran medsjungande. De skrattade även gott åt den rappa tonen i mellansnacket. Bas, trummor, dragspel, gitarr och fiol gav skjuts åt sångerna och manade på publiken. Och sångarglädjen gick inte att ta miste på.