Ett snötäcke på några centimeter täcker marken i Solstadström. Vattnet i Marsströmmen, som sätter gräns för Västerviks och Oskarshamns kommuner, är mörkt med stilla krusningar på ytan. Tre dykare, Tobias Kling, Christofer Modig och Magnus Viklund, från Oskarshamns sportdykarklubb Calypso, gör sig redo för att göra en dykning. Med sig i bagaget har de en undervattenskamera som både filmar och tar stillbilder. Det är tre grader i vattnet och strömt. De hoppas på god sikt i det kalla vattnet.
– Vi ska undersöka de pålspärrar som finns här. Det gör vi genom att ta bilder och filma. Vi ska försöka göra en bestämning om hur många de är och deras sträckning, säger Magnus Viklund.
Arkeolog och kulturgeograf Michael Dahlin från Blankaholm är också på plats. Han förklarar vad en pålspärr är:
– De hade som uppgift att spärra en infart. Stora pålar är nedkörda i botten och sjöfarten begränsades. Här gissar vi att pålspärrarna skulle spärra vägen upp till Bjurvik där det fanns en handelsplats som finns utmärkt på en karta från 1700-talet. Men vi tror att det fanns handel där ännu längre tillbaka i tiden.
Michael Dahlin säger att det är troligt att det rör sig om medeltiden, runt 13- till 1400-tal. Landskapet såg annorlunda ut på den tiden och det gick att med båt ta sig obehindrat långt in i landet.
– Det är spännande att få ett sammanhang i ett område för att förstå vår historia och dess betydelse.
Den holme, Blankaholme, som ligger mitt i Marströmmen är, enligt Dahlin, ännu inte arkeologiskt undersökt. Där finns flera husgrunder och ingrävda källargrunder. På en höjd finns spår efter sot och kollager.
– Vid rannsakningarna 1667 ville man veta vilka fornlämningar som fanns. Prästerna fick i uppgift att fråga församlingarna om de kände till några runor eller ruiner. En präst gjorde en anteckning att en bonde hade sagt att ”Vid Blakaholme syntes ännu pålarna i vattnet”. Det fanns en plats, med ruiner, men vad som funnits på holmen hade fallit i glömska.
Det här är fjärde gången inom loppet av ett år som dykare undersöker pålspärrarna. Arbetet sker än så länge på ideell basis. Michael Dahlin understryker att det är en kartläggning, inte en arkeologisk undersökning. Förhoppningen är dock att man med hjälp av dessa förundersökningar ska kunna gå vidare arkeologiskt för att kunna göra en åldersbestämning på pålarna.