Det har varit en ganska fullmatad början på året för Elinore Högstedt. För några veckor sedan medverkade hon i en artikel i Dagens Nyheter och för ett par veckor sedan satt hon i en morgonsoffa på Tv4. Att vara asatroende i Sverige i dag är relativt ovanligt, och nyfikenheten är stor, det visar inte minst medieintresset.
– Egentligen är jag inte helt bekväm i det här sammanhangen, det ska jag erkänna. Men jag tycker att det är viktigt att folket får se en sida av vår religion som de nog inte visste fanns, säger hon.
Hon säger att många har en ganska fördomsfull bild av hur någon som är asatroende ser ut och är.
– Mest tänker man nog på skäggiga killar med tatueringar och svarta kläder och torshammare överallt. Att allt är hårt och manligt. Då är det bra att jag syns.
– De allra flesta är vanliga människor, många är barnfamiljer. Det är inte grabbar som dricker mjöd tills de somnar. Även om mjöd är jättegott, haha!
– Synen på vår religion har formats av bilden av vikingar, men det är inte jättevanligt att vi åker till London och plundrar nu för tiden, säger hon och skrattar.
Vi sitter i villaköket i Solstadström. I rummet bredvid härjar tre katter och tre hundar, i köket dominerar ett grovt bord i trä, med inristade runor och en koskalle som central dekoration. Inredning är ett stort intresse och där hämtar Elinore inspiration från sin tro. Det verkar lyckat, hennes konto på Instagram har 13 331 följare i skrivande stund. Men nu ska det handla om tro.
– Det började egentligen redan när jag var riktigt ung, men det är först nu som jag har förstått att jag varit troende alla de här åren. Jag älskade tidigt mystiken i de nordiska sagorna, och det var inte förrän jag gick med i Nas som jag liksom erkände för mig själv att jag ville tro och faktiskt gjorde det.
Nas står för Nordiska Asasamfundet, det är ett registrerat trossamfund, ett av flera samfund för asatroende i Norden och Sverige. Deras medlemsantal ökar, nu är de över 850 medlemmar och de planerar att bygga ett religiöst center och ett äldreboende. Fler verkar vara intresserade av att gå med.
– Vi vet inte riktigt vad det beror på, vi pratar mycket om det. Men en anledning tror jag är ett intresse för det mer ursprungliga och naturen. Det är något som vi betonar mycket: vårt ursprung, Norden och naturen.
Betoningen på det nordiska tillsammans med användandet av runor och symboler leder ofta till diskussion om att asatroende är främlingsfientliga. Elinore säger att främlingsfientlighet inte är en del av tron eller av Nas.
– Det finns inget sådant i vårt så kallade asavisir, där vi deklarerar vad vårt förbund står för. Vi skriver under på FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Vi är inte politiska, det som förenar oss är vår tro, inte politik. Det handlar om den ursprungliga nordiska religionen, den religion som vi vill att man ska gå tillbaka till. Det är det som vi kämpar för. Men vi är för religionsfrihet.
Elinore säger att hon förstod att frågan om främlingsfientlighet skulle komma upp under intervjun. Det berättar hon med en suck.
– På ett sätt gör det mig väldigt ledsen att alltid få förklara det här för folk, på ett annat sätt är det bra att vi får göra det. Men vi får alltid försvara oss, det är ganska jobbigt.
– Att bära en torshammare runt halsen är till för beskydd och som en lyckobringare. Men den förknippas ofta med nazister. Vi asatroende måste ta tillbaka våra symboler, säger hon.
Elinore berättar att hennes tro är personlig och att den ser olika ut beroende på vem som utövar den. För henne är relationen till gudarna nästan intim.
– För mig har gudinnan Freja alltid varit viktig. Hon är stark, modig, varm, klok och kärleksfull. Hon är som jag själv vill vara. Det är till henne jag oftast offrar i vardagen, det är med henne jag har förtroliga samtal om livet.
Centralt i Elinors tro är en vilja att förbättra sig själv.
– Vi vill värna om allt liv, om våra gamla och om våra förfäder. Varje dag vill jag vara en bättre människa än jag var igår. För mig handlar det om kärlek till människor, djur och natur. Men det betyder inte att jag är helt uppfylld av kärlek till allt, jag kan bli arg och förbannad och tjurig jag med.
Tror du att gudarna finns på samma sätt som exempelvis en kristen person kan tro på sin Gud?
– Det finns två världar på något sätt för mig. Jag vet varför det blixtrar och åskar, jag kan vetenskapen bakom det och jag köper den förklaringen så klart. Men jag tror också på Tor. Det är just det som är mystiken för mig, det jag dras till. Att förklara det är svårt.
Du har aldrig dragits till någon annan religion?
– Nej. I min religion är det ingen som dömer mig, ingen hotar med helvetet om jag inte tror på rätt sätt. Ingen ger mig skuld om jag inte gör som de vill.
Vad tror du händer när du dör?
– Jag kommer inte komma till Valhall, om det är det du menar... Det är det mest amerikaner som tror på nu. För att göra det måste man dö i strid med yxan i högsta hugg, och som tur är så går det inte till så längre. Om jag har tur hamnar jag i Frejas sal.
Elinore är en av tre certifierade blotförrättare i Nas, alla är kvinnor. Ett blot är ett slags offer till gudarna. Det senaste större blotet, man genomför fyra större blot varje år, bevistades av nästan 100 personer.
–Vi använder oss inte av blodsoffer. Vi offrar grönsaker, blommor och mjöd, till exempel. Allt vi offrar går tillbaka till naturen, vi lägger offret på en sten eller ett offerbord och så får det förmultna eller ätas upp av djuren.
Hon trycker på en central del till i asatron.
– Vi ber inte om saker. Vi offrar, vi förbättrar oss och hoppas att det ska uppmärksammas av gudarna. Men grunden är att klara sig själv, att vara stark i sig själv och inte förlita sig på att någon gud ska ordna allt åt dig.