Redan i mitten av november längtar samlaren och bloggaren Stina Johansson efter julen och börjar så smått julpynta hemmet. Juldukar och -bonader kommer fram, liksom ljusstakar och tomtar.
– Hösten är så lång och mörk, då är det stämningsfullt att ta fram julsakerna, säger hon.
Hela Stinas tvårumslägenhet är inredd i retrostil, de flesta av möblerna kommer från 1950-talet och julpyntet är självklart inget undantag. Men väggarna är vita och möbleringen luftig vilket ger ett fräscht och tidlöst intryck.
Kanske började allting hemma i farmors källare. Att få gå ned där var lite som att komma till en helt annan värld. Lämna den moderna nutiden bakom sig, känna dofterna och den nästan magiska dragningskraften i sakerna. Att titta på allt gammalt var lustfyllt och spännande.
– Jag har alltid haft en dragning till gamla prylar. Det är svårt att förklara varför – jag har bara haft det inom mig och jag tycker att de är vackra, säger Stina Johansson.
En del av lockelsen är själva samlandet. När hon var liten sparade hon på allt – stenar, sudd, dockskåpsprylar – ja, det mesta som gick att få flera av.
– Just jakten, att gå på loppisar och hitta den där speciella vasen eller lampan, är en stor del av tjusningen, säger hon.
Hon brukar dras till de där lådorna med blandande grejer och känner alltid hur pulsen stiger medan hon plockar runt bland kantstötta koppar, Min häst-tidningar och ljusmanschetter av plast:
– Rätt var det är ligger det en handmålad tomte i porslin eller en julgranskula av glas på botten i en sådan där låda. Då är lyckan fullständig!
Hennes intresse för design från förr får sitt utlopp både yrkesmässigt och privat. Till vardags arbetar hon i en second hand-butik och på fritiden bloggar hon om inredning på alltdetgamlagoda.blogg.se.
– Det finns en stor gemenskap mellan oss samlarnördar. Att dela med sig och visa upp sina fynd ger en stor tillfredsställelse.
Hon gillar all design från efterkrigstiden, men fokuserar på skandinavisk form – helst danskt och svenskt 1950-tal. All formgivning från den tiden genomsyras av optimism och framtidstro. Sakerna höll en god kvalité och det är ingen slump att allt från bilar och möbler till porslin och klänningar från perioden är samlarobjekt för många.
Gemensamt för pyntet är att det är tillverkat i gedigna material som mässing eller trä. Det var också vanligt att göra egna prydnader av papper och halm, saker som man sedan sparade och lämnade över till nästa generation.
– Det märks att folk har varit rädda om dem, säger Stina.
Själv är hon så rädd om sina samlarskatter att hon inte törs förvara dem i ett förråd. De två flyttkartongerna med julsaker har hon i lägenheten.
– Det är inte några dyra saker rent prismässigt, men de är känslomässigt ovärderliga.
Hon nämner särskilt de vackra handmålande tyska 1960-talstomtarna i porslin, de skira julkulorna i glas och den klassiska adventsstjärnan i orange papper. Den introducerades i Sverige under 1940-talet och hängde i var mans hem ända in på 1980-talet. Ibland ser man den än i dag.
– För mig är de synonyma med julen – jag har fem stycken, en i varje fönster!