De flesta har sett den. Den klassiska biljakten i filmen "Bullitt" som i furiöst tempo går backe upp och backe ned mitt i San Fransisco. En katt-och-råtta-lek med dödlig utgång där Steve McQueens karaktär kör en Ford Mustang så att däcken ryker. Han är hack i häl på ett par skurkar som ger järnet i en Dodge Charger 440 Magnum.
Året var 1968 och amerikanska muskelbilar var superheta. Charger hade just fått en ansiktslyftning och kunde köpas med en biffig V8:a på 7,2 liter. Ett brutalt kraftpaket som tillsammans med rappa syskon som Super Bee och Challenger skulle göra Dodge känd som en prestandabilstillverkare.
Men allt det där hade förstås John och Horace Dodge inte en aning om. De lika driftiga som rödhåriga bröderna arbetade som mekaniker och öppnade en egen verkstad i Detroit år 1900. De fick snabbt ett gott renommé och blev underleverantörer till stadens växande bilindustri. Snart arbetade de enbart för Henry Ford och försåg hans fabrik med motorer, drivlinor och hjulaxlar.
Men när biljätten började förbereda sig för att tillverka grejerna själv var det dags för bröderna Dodge att gå vidare. Och varför inte bygga en egen bil? De kunde branschen och visste exakt hur ett högklassigt fordon skulle vara beskaffat. Eftersom duon ägde en tiondel av Ford Motor Company hade de råd att uppföra en fabrik i toppklass.
Debutanten Model 30 gick i produktion under 1914 och var ett femsitsigt ekipage med stålkaross, elstart och fyrcylindrig motor. Tack vare brödernas goda rykte skapade bilen stor uppståndelse. Succén var ett faktum och redan 1916 var Dodge Amerikas fjärde största bilmärke.
Det blev känt för sin pålitlighet, var tidigt ute med diverse tekniska innovationer och plagierades gärna av konkurrenterna. 1920 var Dodge nationens största tillverkare efter Ford. Men just när medvindarna blåste som starkast dog bägge bröderna oväntat i sjukdom. Efter en del turer förvärvades företaget 1928 av Chrysler.
Då fick Dodge luft under vingarna igen och den välutrustade lågprismodellen Senior Six uppdaterades kraftigt. Chrysler fortsatte att satsa på märket och 1935 hade det tillverkats tre miljoner exemplar i deras regi. Genom tiderna har många fina modeller passerat revy, från den stilfulla Luxury Liner-serien och lyxåket Coronet till den effektspäckade D-500 och trotjänaren Dart.
Och trots att Dodge i modern tid byggt allt ifrån pickuper och minivans till suv:ar och mindre familjebilar är det till 1960-talet, muskelbilarnas gyllene era, som man främst blickar tillbaka. Efter den långlivade Viper V10 från 1990-talet finns nämligen både Charger och Challenger fortfarande i produktion. Klassiska muskelåk som är moderna på insidan men ståtar med en skön nostalgisk look.
För visst vore det dumt att inte förvalta sitt arv?