Efter andra världskriget drömde många om en egen bil, men någon billig folkbil dök inte upp. I stället blev det något av en folkrörelse att bygga sin egen. Händiga män och pojkar med ingenjören som idol flyttade ut i garagen för skapa sin egen surrogatbil.
Det var ingen hejd på vare sig uppfinningsrikedomen eller antalet timmar som lades ned på dessa skapelser under några intensiva år på 1940-talet.
– Jag tror det var en längtan efter frihet, att kunna resa och röra sig som man ville, som var den stora drivkraften, säger journalisten Claes Johansson.
Till vardags är han redaktör för tidningen Klassiker, men han är också författare till den vackra boken Folkhemmets farkoster (Trafiknostalgiska förlaget). I den berättar han, efter minutiöst letande, historien om dessa märkliga hemmabyggen och en tid då cykelbilar även var för vuxna – och när tävlingar med dem drog storpublik. I boken finns även en ritning till en sådan. Den heter Fantom och när det begav sig beställdes ritningarna av minst 100 000 personer genom tidningen Teknik för alla och Hobby-förlaget.
– Fast det var nog långt ifrån alla som verkligen byggde sig en Fantom. Jag fick ta hjälp av flera händiga släktingar för att klara det. Ritningarna stämmer inte ens. Dessutom väger det färdiga ekipaget över 60 kilo, den går knappt att trampa i uppförsbackar, säger Johansson.
Det finns alltså ingen brist på intressanta hemmabyggen i Folkhemmets farkoster. Ta bara den raketformade bilen Future som byggdes av Borås djurparks skapare, Sigvard Berggren. Eller den finska kombinerade båt- och bilcykeln som två finländare korsade Östersjön med 1949. Inget slår dock bilen som saknade två hjul.
Bara några kvarter från Saab i Linköping, där Saab 92 av designern Sixten Sason skapades som bäst, byggde nämligen Åke Jarlborg i mitten av 1940-talet sin helt egen framtidsvision; en bil för två – på bara två hjul.
– Den var alldeles fantastisk, helt inspirerad av flyget. Man gasade och bromsade genom att dra ratten mot eller ifrån sig. För att kunna hålla balansen använde han en tung väska med verktyg och reservdelar, säger Johansson.
– Körde man ensam ställde man lådan vid passagerarplatsen, var man två ställde man den i mitten av fordonet, bakom sätena. När man skulle parkera fick man fälla ut två stödhjul.
Jarlsborgs mål var att sälja bilen så att han skulle få pengar att köpa sig en egen, riktig bil. Tyvärr var hans skapelse så svår att köra att det bara fanns en köpare – hans kusin, som kört bilen tillsammans med bilbyggaren själv.
– Märkligt nog försvinner alla spår efter den på tidigt 1960-tal. Om det är något jag önskar, är det att hitta det som finns kvar av tvåhjulingen. Ett så speciellt fordon kan inte bara gå upp i rök.