Harald Hjalmarsson är politisk representant för Kalmar län i den styrgrupp som arbetar med åtgärdsvalsstudierna för trafiken mellan Västervik Linköping, och Kalmar-Vimmerby-Linköping. Han säger att det var två händelser den senaste tiden som förmodligen ledde fram till att Vimmerbys kommunalråd Micael Glennfalk slog larm om att järnvägsbanorna var hotade:
Underhållsarbeten dröjer. 2010 träffades ett avtal mellan Regionförbundet i Kalmar län och Trafikverket om upprustningsarbete på Tjustbanan och Stångådalsbanan. Länet sköt till 200 miljoner kronor. I dag är en stor del av arbetena gjorde, men det återstår några arbeten och det finns pengar kvar i den budget som sattes upp i avtalet. Trots verkar inte Trafikverket ha för avsikt att slutföra de sista insatserna.
– Det är framförallt på delar som rör Stångådalsbanan, säger Harald Hjalmarsson.
I fredags sammanträdde styrgruppen för åtgärdsvalsstudien. Då presenterades de samhällsekonomiska kalkyler som VT beskriver i artikeln intill, och som talar till järnvägens nackdel.
– Jag blev ordentligt upphetsad under mötet, säger Hjalmarsson, och menar att det finns brister i Trafikverkets sätt att räkna:
När man ska beräkna vinsterna med kortare restider så har Trafikverket utgått från den befintliga pendling som finns i dag. Hjalmarsson menar att i kalkylerna borde finnas att om restiderna sjunker så borde fler välja att arbetspendla regionalt. Han säger också att sakfel upptäcktes i det material som presenterades från Trafikverket.
Hjalmarsson analys efter mötet var att Västervik och Kalmar län bör förbereda sig inför nästa möte som äger rum i höst med fakta och argument som talar för att järnvägen får leva vidare.
– I höst ska utredningen avslutas och jag tror att risken är stor att vi avslutar den i oenighet, men ytterst kommer Tjustbanans framtid att bli en politisk fråga.
Är nedläggningshotet överdrivet?
– Så här hotad har järnvägen inte varit på länge. Inte så länge jag varit med – säg de senaste 15 åren, svarar Hjalmarsson.