Det har varit en tuff höst för barnskötarna Annie och Frida. Pandans förskola är pausad och bara ett barn går kvar på fritids i samma lokaler. De har lett till mycket ensamarbete, och barnskötarna får hoppa runt på andra förskolor under den tid de inte är på Pandan.
Samtidigt har de tvingats läsa om föräldrars missnöje och kritik i VT.
– Det har känts för jävligt. Det har varit extra tungt när vi varit runt på olika förskolor och fått berätta att vi kommer från Pandan när vi presenterar oss. Det har inte stått några namn i tidningen, men det är ju inte så svårt att räkna ut vilka vi är, säger Frida.
– Jag blev arg när jag läste artiklarna. Arg och besviken på att föräldrarna inte pratade direkt med oss om de upplevde det så här, i stället för att gå ut i tidningen, säger Annie.
Redan när första artikeln publicerades ville de gå ut och besvara kritiken – men blev avrådda från folk i sin omgivning. "Ta inte åt er", sa man, och; "det blåser över". Men den första artikeln följdes av fler, och så här i efter hand känner både Annie och Frida att de borde ha gett sin syn på situationen redan då.
– Det finns ju faktiskt två sidor på ett mynt, säger Frida retoriskt.
Kritiken handlar bland annat om att vårdnadshavare upplevt att personalen haft ett kontrollerande sätt. Det är inget som Annie och Frida känner igen sig i, och de tycker att föräldrarna i så fall borde tagit upp det med dem eller rektorn, så de hade fått chans att ändra sig.
Föräldrarna VT pratat med hävdar att de tagit upp saken med rektorn, men inte fått gehör. Men det har Annie och Frida svårt att tro.
– Vi har haft en bra dialog med vår chef och jag tror verkligen att hon hade tagit upp en sådan sak med oss, säger Annie.
Föräldrar har också berättat att de känt att barnens vistelsetider på förskolan ifrågasatts, och att barn ringts hem utan anledning. En av dem säger att det kunde gå dagar utan att barnen fick gå ut. "Ville de springa av sig hänvisades de till gympasalen", säger föräldern.
Men det stämmer inte över huvud taget, säger Annie och Frida. På Pandan har de snarare varit ute flera gånger om dagen, både på förmiddagen och eftermiddagen.
– Vi har lekt ute i skogen, på idrottsplatsen och i lekparken vid affären, och ibland har vi tagit med uppdragskort och gått tipsrunda. Vi har ofta tagit med material inifrån och gått ut med, till exempel vattenfärger och pärlplattor. Om vi av någon anledning inte har varit ute utan har vi haft projekt eller andra aktiviteter som krävt mer material som funnits inne, eller haft gympa i HT-hallen, säger Annie.
– Däremot har vi haft "problem" med att barnen tyckt det är så roligt att vara i gympasalen att de tjatat om att vara där mer, tillägger Frida med ett skratt.
När det gäller vistelsetiderna berättar de att de ibland dubbelkollat scheman med föräldrar. Om det inte varit några andra barn kvar och föräldrarna uttryckt att de inte vill att barnen ska behöva vara ensamma kvar har de ibland kontaktat föräldrar och frågat hur de vill göra.
När det är så få barn som det varit på Pandan senaste åren kan ett barns tider påverka personalens schema – men Annie och Frida tycker att de varit tydliga med att barnen har rätt till omsorg oavsett hur personalläget ser ut.
– Vi har strävat efter att ha en öppen kommunikation med föräldrarna, vi är ju här för deras barn. Vi har inte heller ringt hem barn utan anledning, däremot har vi ibland ringt och rådslagit med vårdnadshavare när vi märkt att något barn mått dåligt, varit oroat, ledset eller inte velat göra något med de andra barnen eller oss pedagoger, utan bara velat gå hem. När vi skickat hem barn har det funnits skäl till det, som magsjuka, feber eller löss, säger Annie.
Frida funderar på om det ibland kan handla om tolkningsfrågor. Kanske har föräldrar i vissa fall läst in något i en fråga eller kommentar som pedagogerna inte alls menat? Oavsett vilket hade de önskat att föräldrarna i så fall sagt det till dem. Direkt, via rektorn eller på något föräldramöte.
– Vi har inte haft så stor uppslutning på föräldramötena, men jag tycker att vi haft bra samtal med de föräldrar som dykt upp.
En förälder som valt att flytta sitt barn från Pandan till en förskola i Vimmerby sa att det faktum att Pandan inte har några utbildade förskollärare spelade in i beslutet; "Det ska ju inte bara vara barnpassning". Även förskolechefen Christine Andersson bekräftade i VT att vissa föräldrar haft åsikter om undervisningskvaliteten.
På Pandan har det inte funnits någon utbildad förskollärare på plats, men Annie och Frida tycker att de utifrån förutsättningarna kunnat erbjuda en bra undervisning. De har genomfört många projekt som de tycker varit både intressanta och utmanande för barnen, och har fått bra feedback från både chef och vårdnadshavare. Tack vare att barngruppen varit liten har de kunnat göra sådant som kanske inte är möjligt på en större förskola. Som att åka till badstranden, besöka en brandstation eller åka buss på "bilfria dagen".
– Jag är skitstolt över vårt arbete. Vi har gjort så mycket roligt. Vi har haft halloweenfester, påskfester, bakat pepparkakor till jul och verkligen gjort "det lilla extra", säger Frida.
Trots allt känner sig Annie och Frida tacksamma och stärkta över det stöd de fått från andra föräldrar, ortsbor och kollegor på andra förskolor under den tuffa tiden.
– Många tycker att det är påhopp och skitsnack det de säger i tidningen, och att de skäms över Toteboborna. De har sagt att vi ska slå bort det.
Det faktum att politikerna till slut beslutade att pausa förskolan har de inga synpunkter på. Det går inte att bedriva en förskola om det inte finns några barn, och redan inför hösten visste de att de bara skulle ha tre barn på Pandan.
– Jag tyckte egentligen att vi skulle slå igen redan till sommaren. Det skulle ha varit mycket ensamarbete, och det hade varit bättre för barnen. Det blir också en stor kostnad, inte minst nu när det är besparingar, säger Annie.
Förskolan är pausad fram till 2027, då ska man utvärdera om det finns förutsättningar att öppna igen.
Vad tänker ni om framtiden för förskolan? Kan ni tänka er att fortsätta jobba där om den öppnar igen?
Frida tvekar. Både ja och nej. Hon har trivts på Pandan, samtidigt håller hon nu på att utbilda sig till undersköterska och kanske kommer byta bransch.
– Både ja och nej, säger jag också. Jo, men det skulle jag vilja. Och jag hoppas att förskolan ska starta igen. Det är viktigt för samhället att ha en förskola, säger Annie.