I november för två år sedan öppnade Bertil Magnusson sin andra butik, den gången i Hjorted. Butiken i Totebo behövde få understöd för att gå ihop ekonomiskt. Det var en chansning och ett sätt att försöka rädda verksamheten.
– Så här i efterhand kan man konstatera att jag borde tagit över butiken redan 2001. Det har funkat bra, främst tack vare min personal och alla volontärer, säger Bertil Magnusson när vi träffas i butiken i Totebo.
Fin personal och kunder
2015 var första året på länge som affärerna gick ihop, det blev ett litet plus i resultatet.
– Det var inte mycket men är på rätt väg, konstaterar Bertil Magnusson.
Han återkommer till personalen, som får jobba på två ställen nu, och de volontärer som gjort det möjligt.
– Det är på grund av dem och kunderna som det funkar idag, annars hade inte affärerna funnits kvar.
Många glasskunder och tyskar
Resultatmässigt börjar Hjortedsbutiken komma ifatt sin storebror.
– Högsäsongen är under sommaren. Det är fler som handlar i Hjorted då. Det beror nog på flera orsaker. Det är ett större upptagningsområde, det finns en cykelled, en vacker bilväg och en älgpark i närheten, bland annat. Det drar många "glasskunder", många tyskar.
– De sommarboende brukar handla rejält, även när de är på väg hem. Jag får väldigt mycket fin respons från alla kunder, det är det som gör att man vill fortsätta.
Bertil Magnusson säger också att butikerna inte skulle klara sig utan kommunens stöd. Båda är så kallade servicepunkter. Men staten skjuter inte till något.
– För att butikerna ska få stöd ska det inte finnas en annan butik inom 15 kilometer. Tuna ligger närmare än så men frågan är om inte mina två butiker skulle slå ut varandra, de ligger för nära.
Trappa ner – till heltid
I somras blev det två veckors semester för den upptagne handlaren, de första på länge.
– Men jag kan koppla av, o ja, det går. Jag kör motorcykel, dansar och spelar boule och dart. Men mycket jobb, det blir det.
Nästa år fyller Bertil Magnusson 65 år. Det finns tankar på att varva ner lite.
– Ja, det skulle i så fall vara att gå ner till heltid. Som det ser ut nu jobbar jag mellan 60 och 80 timmar i veckan. Det börjar kännas lite. Men det är som för bönderna, det är en livsstil det här.
Än är det inte tal om att tänka på att sälja och låta någon annan ta över.
– Men det finns yngre som verkligen brinner för att det ska finnas butiker på landsbygden. Jag tror, eller kanske hoppas, att det finns en framtid för lanthandlarna.