Vi vandrar i stollgången som går från bergets fot rätt in mot gruvschaktet. Man kan gå upprätt – men jag har missat de två accessoarer som krävs för ett lyckat besök i gruvan. Oömma, gärna vattentäta skor, och en bra ficklampa.
Här och var i gången är det lerigt, men det var ännu värre innan man gjorde i ordning gruvan för besökare. Wolter Stackelberg, ägare till Stensnäs säteri där gruvan ligger, berättar hur räddningstjänsten blåste bort stora mängder lera för att man skulle kunna gå in i gruvan.
När vi kommit allra längst in belönas vi med en vacker syn. Tunneln öppnar sig i en sal, belyst med dagsljus från gruvschaktets öppning längre upp. I mitten av salen ligger en damm.
Vad som inte syns är att under vattenytan fortsätter gruvschaktet ytterligare 50 meter ner. Innan vi har gått in har Wolter Stackelberg lugnat besökarna.
– Det är inte så farligt som det låter. Det ju ingen skillnad på att simma i en 50 meter djup damm mot en som är fyra meter djup.
Det är en vårkväll, och 15 medlemmar ur Västerviks Soroptimistklubb, har förlagt sitt månadsmöte till Stensnäs och Ukna.
– Vi tycker om att ha våra möten utomhus, säger ordförande Ewa Webb.
Tanken är att de ska kombinera kunskapsinhämtande och god mat. Först ett besök i gruvan, och sedan mat på ett nyöppnat matställe i Ukna.
Stenebo järngruva startade någon gång i mitten av 1600-talet. Malmen beskrevs som relativt fattig, men det var lätt att komma åt den. Genom århundradena gick det upp och ner för järnbrytningen. Mot slutet hörde gruvan till baroneriet Adelswärds domäner. Större delen av järnmalmen transporterades på Storsjön till masugnen i Edsbruk för vidare förädling. Även Överums bruk fick ta emot en del järnmalm från Stenebo.
Den definitiva dödsstöten för gruvdriften kom 1875. En natt inträffade ett ras i gruvan.
– Lyckligtvis ska det inte ha funnits någon i gruvan, säger Wolter Stackelberg.
Under många år fick gruvan andra användningsområden. Den ska bland annat ha använts som likbod – förmodligen för den naturligt låga temperaturen. Genom åren har det djupa schaktet använts som avstjälpningsplats för både det ena och det andra.
Wolter Stackelberg berättar om den man som trodde att han kommit på det perfekta försäkringsbedrägeriet genom att dumpa bilen i schaktets djup.
– Vad han inte tänkte på vad de stockar som låg på tvären i schaktet. Försäkringsbolaget kunde meddela mannen att bilen stod i gruvan.
Numera är Stenebo gruva en sevärdhet som ligger under Ekomuseum i Åtvidabergs paraply. Där ingår en rad besöksmål som alla har anknytning till den vittförgrenade bruksverksamheten i Åtvidaberg. Utöver Stenebo gruva ingår även smedjan i Överum i ekomuseet, liksom en rad sevärdheter på östgötasidan.