Han har kallat det sitt "ekonomiska sjÀlvstÀndighetskrig". Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har till mÄnga ekonomers förvÄning insisterat pÄ en sÀnkt styrrÀnta, samtidigt som den turkiska valutans vÀrde rasar. Vad Àr det han försöker uppnÄ?
ââOm jag ska vara helt Ă€rlig sĂ„ vet jag faktiskt inte. Det Ă€r svĂ„rt att förstĂ„ hur han tĂ€nker, sĂ€ger Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.
Spekulationerna om varför Erdogan för den penningpolitik som han gör, med förstörd ekonomi för miljoner turkiska hushĂ„ll som följd, Ă€r dĂ€remot mĂ„nga: Ăr besluten till exempel baserade i teologi, att rĂ€nta anses vara dĂ„ligt enligt islam? Eller har det att göra med en politisk bedömning, att presidenten tror att höga rĂ€ntor Ă€r impopulĂ€rt bland vĂ€ljarna? Eller handlar strategin i sjĂ€lva verket om att personer nĂ€ra Erdogan har stora lĂ„n och dĂ€rför Ă€r beroende av lĂ„ga rĂ€ntor?
ââDet har till och med framförts teorier om att han vill lĂ„ta ekonomin gĂ„ till botten före nĂ€sta val, att han inte ser nĂ„gon annan utvĂ€g och i stĂ€llet ska försöka skylla pĂ„ omvĂ€rlden, sĂ€ger Paul Levin.
Och sÄ finns givetvis den officiella förklaringen till de stÀndiga rÀntesÀnkningarna: att Erdogan vill stimulera ekonomin, satsa pÄ tillvÀxt och export, som gynnas av ett konkurrenskraftigt lÄgt valutavÀrde.
ââFast fĂ„ seriösa ekonomer ser detta som en rimlig vĂ€g att gĂ„, sĂ€ger Levin.
Omges av ja-sÀgare
Under Erdogans mÄnga Är vid makten, först som premiÀrminister mellan 2003 och 2014, dÀrefter som president, har allt mer kommit att centraliseras kring honom som person.
En milstolpe skedde med grundlagsÀndringen 2017, dÄ en stor del av den beslutsfattande makten flyttades till presidenten, som med tiden har kommit att bli mindre tolerant gentemot personer som inte hÄller med honom.
ââDe sparkas ut, och han omger sig i stĂ€llet av lojalister, ja-sĂ€gare och slĂ€ktingar, vilket pĂ„verkar kompetensen, sĂ€ger Levin.
Senast 2023, dÄ Erdogan suttit vid makten i tvÄ decennier och landet firar 100 Är som nation, ska Turkiet gÄ till val.
Erdogans parti, AKP, har redan förlorat makten i flera viktiga stÀder i lokala val. Oppositionen driver hÄrt för att nyval ska ske sÄ snart som möjligt, med anledning av den ekonomiska krisen och Erdogans allt svagare stÀllning i opinionsmÀtningarna.
ââI dagslĂ€get verkar det vĂ€ldigt svĂ„rt för honom att faktiskt lyckas vinna nĂ€sta val, sĂ€ger Levin.
Fruktar maktövertagande
Ăven om presidentens politik har fört Turkiet mot autokrati Ă€r det just Erdogans förmĂ„ga att framstĂ€lla sig som en "folkets man" och vinna val som hans makt grundar sig pĂ„. Hans kontroll över traditionella medier och förmĂ„ga att anvĂ€nda statliga medel till valkampanjerna har hjĂ€lpt honom sitta tryggt pĂ„ sin post.
Men nu nĂ€r befolkningen anser att de lider som en direkt konsekvens av hans politik â med upptrissade matpriser och allt dyrare el att vĂ€rma bostĂ€derna med under de kalla vintermĂ„naderna â sĂ„ kĂ€nner oppositionen vind i seglen.
Detta kan dÀremot innebÀra att Erdogan tar ett slutgiltigt steg bort frÄn den demokratiska processen. Enligt Paul Levin finns det en risk att Erdogan för första gÄngen struntar i valprocessen helt och hÄllet.
ââOm han hĂ„ller val och förlorar, vilket allt i nulĂ€get tyder pĂ„, vad kommer han göra dĂ„? Det Ă€r inte sĂ€rskilt vanligt förekommande att auktoritĂ€ra ledare lĂ€mnar ifrĂ„n sig makten frivilligt, sĂ€ger Paul Levin.