Hade det funnits nÄgon som kunnat ersÀtta honom hade det varit annorlunda. DÄ hade Johan kanske kÀnt att han kunnat Äka hem. Han saknar sina barn.
ââMen vi blir bara fĂ€rre och fĂ€rre. Och det jag gör verkar det inte vara nĂ„gon annan som vill â att Ă„ka Ă€nda fram till fronten.
NÀr han kom till Ukraina sommaren 2022 var det för att utbilda soldater, i dag hÀnder det ytterst sÀllan. Mest jobbar han med logistik.
ââJag ser till att de fĂ„r den typen av materiel jag kan bistĂ„ med, Ă€nda fram, ner i skyttevĂ€rnet. För de fĂ„r inga grejer. Det Ă€r sjuklig brist pĂ„ första förband, mat och varma klĂ€der. De kan inte ersĂ€tta de stupade lĂ€ngre. Det Ă€r för jĂ€vligt.
ââNĂ€stan ingenting kommer in. Det har minskat med 90 procent, tror jag.
Frivilliga lÀmnar
Han förstÄr att frivilliga som tidigt sökte sig till Ukraina Äker hem, sÀrskilt de som Äkte utan erfarenhet. SjÀlv har han varit med i tre krig tidigare, men det sliter.
ââDet Ă€r ju jobbigt. Folk man kĂ€nner dör. Det Ă€r jobbigt att sova dĂ„ligt. Det Ă€r jobbigt att bli kall. Det Ă€r fruktansvĂ€rt obehagligt nĂ€r de skjuter, det tycker jag ocksĂ„.
En annan viktig faktor Àr pengarna. Donationerna har sjunkit drastiskt.
ââEn organisation berĂ€ttade för mig att de fick in en halv miljon i mĂ„naden förut. Nu fĂ„r de 50 000 om de har tur.
SÀkerhetslÀget har ocksÄ förvÀrrats enormt.
ââLuftvĂ€rnet har blivit sĂ„ utarmat och Ryssland skjuter ballistiska robotar som gĂ„r sĂ„ fort att de i princip nĂ„r hela landet pĂ„ under tio minuter.
För farligt
Han Àr besviken pÄ de stora hjÀlporganisationerna som han sÀger inte syns pÄ plats.
ââNĂ€r man frĂ„gar sĂ€ger de att det Ă€r för farligt. Under hösten har jag inte sett en enda. Och jag Ă€r bara vid fronten sĂ„ jag borde ha sett dem om de var dĂ€r.
Johan sÀger att det Àr de mindre organisationerna som han ser göra skillnad och nÀmner Operation Aid, BlÄgula bilen och norska Fritt Ukraina.
Behoven Ă€r fortfarande stora understryker han. Allt behövs â frĂ„n basala saker som mat och varma klĂ€der till utbildningsmaterial.
ââDet dör sĂ„ mycket folk att man mĂ„ste utbilda. I Ukraina nĂ€r folk ska anvĂ€nda vapen Ă€r det första gĂ„ngen de gör det â och dĂ„ ska de skjuta pĂ„ en fiende som vill döda dem.
Han förstÄr att det i Sverige Àr lÀtt att glömma Ukraina nÀr andra saker fÄr mer utrymme i medierna och inflation och elpriser tÀr pÄ privatekonomin.
ââIngen kan göra allt, men alla kan göra nĂ„got. FotvĂ€rmare som man har nĂ€r man jagar kostar ungefĂ€r 25 spĂ€nn och kan rĂ€dda pĂ„ fötterna pĂ„ nĂ„gon i ett skyttevĂ€rn.
SjÀlv tÀnker han fortsÀtta sÄ lÀnge han kan.
ââJag vet att jag slĂ€cker skogsbrĂ€nder med brandslĂ€ckare och sĂ€tter plĂ„ster pĂ„ stora sĂ„r. Men hĂ€lften av det man levererar Ă€r att de blir sedda och fĂ„r en kram av nĂ„gon som Ă„kt frĂ„n ett annat land. Just dĂ€r och dĂ„ gör det skillnad.