Det börjar som ett tips från en yrkeschaufför. Rastplatsen i Botorpsström går inte att använda längre. Den senaste tiden har rastplatsen blivit ett läger för en grupp tiggare, och nattetid används toaletterna som bostäder.
På torsdagskvällen åker VT ut till rastplatsen i Botorpsström. Biltermometern visar på fyra plusgrader när vi närmar oss. Runt ett av borden sitter en grupp människor och äter, vid fyra parkerade bilar står ytterligare en grupp människor. Totalt är de femton personer. En av dem, Rachel, talar engelska. Till en början är hon avvisande när vi förklarar vårt ärende, men när vi frågar hur de sover så säger hon:
– Kom med här!
Hon öppnar dörren till en av toaletterna.
– Här sover vi, nio – tio stycken. I bilarna sover två-tre personer.
Hon säger att det är kallt inne på toaletten på natten, men det är i vart fall varmare än i bilarna.
Kring jul försvann de tillfälligt från Västervik. Anledningen var en otäck händelse natten mellan den 22 och 23 december. En bil svängde in på parkeringsplatsen, och så började någon beskjuta en av tiggarnas bilar med vad man tror var ett luftvapen. Händelsen polisanmäldes, men polisen uppgav då att man inte hade mycket att gå på.
Efter beskjutningen åkte gruppen till Karlskrona, men bestämde sig för att återvända till Västerviks kommun igen. Nu har de bott på rastplatsen i Botorpsström i en vecka.
– Vi skulle vilja bo någon annanstans, närmare Västervik. Vi känner oss inte trygga här, säger Rachel, och berättar att de vänt sig till de sociala myndigheterna i Västervik.
– Där sade de "nej".
Dagtid åker sällskapet till Västervik och Gamleby där de delar upp sig.
– Systembolaget, Hemköp, säger en av dem för att förklara var han brukar sitta.
Hur länge kommer ni att stanna här?
– Vi åker hem när vi har fått ihop tillräckligt med pengar, men det är svårt. Det har inte gått så bra, svarar Rachel, och lägger till att två av bilarna behöver repareras innan man kan påbörja färden hem till Rumänien igen.
Där väntar deras familjer. Flera av dem har barn som de är från under den här tiden:
– Jag har två barn, säger Rachel.
På Trafikverket sitter Jan-Olof Berg, projektledare med ansvar för underhåll i distriktet för Västervik–Oskarshamn, och funderar på hur man ska hantera situationen.
– Det här är svårt. Det är en grupp människor som redan har det tufft, och vi vill inte göra något som uppfattas som fientligt. De har samma rätt som alla andra att använda rastplatsen, men när, som du säger, yrkeschaufförer inte kan använda toaletterna så är det fel. Rastplatsen måste kunna användas för det som den är avsedd för.
På Trafikverket har man diskuterat att samarbeta med polisen.
– Vi vill genomföra en informationsinsats. Berätta för dem vilka regler som gäller för rastplatsen. Kanske skriftligt på deras eget språk.
Jan-Olof Berg lägger till att egentligen borde Västerviks kommun involveras också:
– Det är människor som uppehåller sig i kommunen, och som har det väldigt svårt.