2 600 ton avloppsslam per år som bönderna inte vill ta emot

Slammet är ett utmärkt, fosforrikt gödningsmedel. Problemet är att det också innehåller tungmetaller, rester av p-piller, plaster och annat som landets bönder inte bill ha på sina åkrar. 22 av landets vattenreningsverk har valt att revaq-certifiera sig och har därmed kunnat få bönder att ta emot slam. Västerviks reningsverk är inte certifierat.Det icke certifierade slammet kan användas till förbränning, täckning av restmaterial från soptippar och gruvor, salixodlingar, jordtillverkning eller vassbäddar. - För Västerviks del handlar det om 2 600 ton, säger Kaj Rotman, VA-verket. Det är en av de stora och dyra kostnaderna för VA-verket. Slammet från Västervik rötas till en viss del och krymper då något i volym, men problemet kvarstår. Tidigare har vi kunnat bli av med slammet till åkrar i Östergötland, här i trakten dominerar mjölkkor och på det betet vill man inte ha slam. Numera används en stor del till att sluttäcka soptippar. Men vi får betala för att man ska ta emot slammet.Det är alltså sju ton slam per dag, egentligen en fin resurs.Varför vill inte bönderna ta emot slam från Västervik?
- I Västerviks kommun finns mycket djur så det finns stallgödsel nog för det mesta, säger Håkan Lundgren, Gamleby, styrelsemedlem i LRF Sydost. Men LRF vill självklart i princip föra tillbaka fosforn, som är en ändlig resurs. Men då krävs att det slam som ska återföras är av en garanterat tillräckligt hög kvalité. Bland landet jordbrukare går åsikterna isär. Några är bestämt emot medan andra inte ser några nackdelar, i varje fall inte med certifierat slam.

2 600 ton avloppsslam per år som bönderna inte vill ta emot

Varje år samlas 2 600 ton avloppsslam på Västerviks reningsverk på Lucerna. Ett slam som inte används till jordbruksmark och som är dyrt att bli av med.