Fortfarande pågår det viss produktion på anläggningen i Västervik, man jobbar på att bearbeta sitt råvarulager till färdiga varor för att leverera till befintliga kunder, men om bara drygt en månad ska lokalerna vara tömda. Återstående lager och inventarier ska vara sålda, och den största maskinen kommer att rivas.
- Målsättningen är att vi ska vara ute ur lokalerna till den 1 oktober, säger konkursförvaltaren Tommy Lindgren.
Han berättar att det till sist inte fanns några förutsättningar att fortsätta verksamheten av två skäl:
Ägaren till fastigheten, den amerikanska koncernen 3M, som äger grannföretaget Slipnaxos, ville inte ha någon extern hyresgäst.
Det fanns ingen intressent som kunde driva vidare verksamheten i andra lokaler.
Enligt källor till VT så hoppades man att Slipnaxos ägare 3M skulle ha varit intresserat av att ta över Naxoflex. Den amerikanska koncernen sade nej.
- Man hade tekniker på plats som tittade på anläggningen. Man tyckte att den var för sliten, och att det finns modernare lösningar. De sade att det skulle kräva för stora investeringar att driva verksamheten vidare, säger Tommy Lindgren.
Beslutet att säga nej till en extern hyresgäst bedömer Tommy Lindgren var ett beslut som togs på hög nivå, antingen i koncernledningen eller Europaledningen. Den lokala ledningen i Västervik var inte inblandat.
- Där tittade man på om det var möjligt att ta över delar av verksamheten, säger han.
Enligt Lindgren befann sig Naxoflex långt ifrån lönsamhet. Det är en verksamhet som är energikrävande och behöver stora ytor.
- Hyreskostnaderna har varit stora. För att tillverkningen skulle bli lönsam skulle det ha behövts skiftgång och dubbelt så stor tillverkning.
Problemet de senaste åren har varit att det inte funnits kunder för en utökad produktion. Tvärtom har marknaden gått ner.
- Den italienska ägaren har gjort vad den har kunnat, och i ärlighetens namn kanske man skulle ha gjort konkurs tidigare. Att som konkursförvaltare komma in och försöka rädda verksamheten där ägarna försökt i flera år är inte lätt, säger Lindgren och fortsätter.
- Det som hänt är tragiskt för de anställda, men verkligheten är bister.