40 år i Aspagården för Kerstin

Här har hon fortfarande både ateljé och butik. Men hon guidar också mer än gärna nyfikna besökare i huset och berättar för dem om gårdens historia. - Jag har gjort Aspagården till ett besöksmål, säger hon. "Den som vill in i denna stuga måste ryggen ödmjukt buga". Detta står skrivet på en skylt ovanför ingången till den lilla kammaren på nedre botten där Kerstin arbetar om dagarna. Och påminnelsen behövs. Det är lätt att råka slå huvudet i den låga dörrkarmen om man inte tänker sig för. Många experter har försökt sig på att datera huset genom åren. Att byggnaden är gammal råder det ingen tvekan om. Frågan är bara hur pass gammal? - Gården kan vara från tidigt 1600-tal. Somliga hävdar det. Andra menar att huset bör ha byggts någon gång på 1700-talet. Kerstin Svensson Åhlin flyttade från norra Skåne, närmare bestämt från ett litet samhälle utanför Hässleholm, till Västervik 1967. Anledningen till flytten var att hon fick jobb som florist/chefsdekoratör i två olika butiker i stan. Vid den här tiden var hon även utbildad keramiker och drömde om att kunna försörja sig på keramiken och sitt konstutövande. Aspagården, intill Sankta Gertruds kyrka, var kulturminnesmärkt men stod tom och övergiven. Flera andra gamla hus i omgivningen hade osentimentalt rivits f ör att ge plats åt ny, och mer modern, bebyggelse. - Jag tjatade och tjatade på kommunens dåvarande fastighetschef om att få flytta in i Aspagården med min verksamhet. - Jag var väldigt envis och tillslut gav han med sig, berättar Kerstin och skrattar åt minnet. Efter att ha borstat kalk från golv, väggar och tak under flera veckors tid kunde Kerstin tillslut inviga sin drejarverkstad strax före midsommar 1969. Allt sedan dess hyr hon fastigheten av Västerviks kommun. Byggnaden ser i dag ut ungefär som den gjorde när Kerstin flyttade in. Förutom att den är fylld med drejskivor, oxid-burkar, keramikföremål och andra vackra ting förstås. Några år efter att Kerstin tagit gården i besittning träffade hon silversmeden Stefan Åhlin som kom in till henne och handlade med jämna mellanrum. Det berömda "klicket" uppstod. De blev ett par och Stefan kom så småningom att disponera köket, eller "stekarhuset" som det kallas, som sin smedja. - Det var jordgolv i köket 1973 när Stefan flyttade in, så kommunen lät lägga stenar från Gäddeglo tegelbruk på golvet, berättar Kerstin. I samband med att Kerstin flyttade in sin verkstad i huset 1969 drogs också el och vatten dit in. Men det är i princip de enda bekvämlighetsåtgärder som vidtagits.Kerstin och Stefan arbetade sida vid sida under många år tills Stefan gick bort för sex år sedan. Smedjan finns dock kvar och Kerstin som gick en smideskurs för några år sedan använder smedjan själv ibland. Hon hoppas att Aspagården kommer att fortsätta att användas till något liknande när hon själv inte längre är aktiv med sitt konstutövande. - Det vore synd om det blev bostäder här, säger hon.

40 år i Aspagården för Kerstin

För nästan exakt 40 år sedan flyttade keramikern Kerstin Svensson Åhlin in med sin verksamhet i Aspagården på Sankta Gertruds väg i Västervik.