80 år i en allt tuffare åkeribransch

I dag har åkeriet 16 anställda chaufförer som servar 13 bilar. En del bilar går i tvåskift, under vinterhalvåret. Det är den lastbil som kör mellan Målserum och värmeverket med sopor som ska eldas.
När det eldas blir det aska som ska transporteras i motsatt riktning. Den körningen har nestorn Åke Eriksson hand om.
Åke driver företaget tillsammans med sin 63-årige bror Sune. Nästa generation, Simon och Andreas, jobbar redan i företaget.

De gyllene åren för åkeribranschen var under 60- och 70-talen, säger Åke och Sune.
- I dag är det betydligt tuffare, säger Sune. Dessutom har dieselpriserna stigit enormt.
- Det har blivit hårdare, säger Åke.
- Titta bara på alla utländska bilar som kör på vägarna, det vimlar av utländska bilar. Vid halvårsskiftet kommer tyska Heyer att ta över Preems transporter i landet. De kommer med 120 nya bilar och vi går miste om körningar.
- För oss betyder det att vi inte har körningar för en och en halv bil. Eftersom tyskarna inte tar över bilarna kan vi inte sälja dom utan det blir tal om ren kapitalförstörning, säger Sune. Det tyska bolaget har tidigare lagt under sig Danmark och nu siktar de på Sverige. När det om fem år är dags för en ny upphandling kanske det inte finns några svenska bolag kvar som kan vara med och konkurrera.
- Ett så stort bolag som Heyer kan ta några förlustår i Sverige för att lägga under sig marknaden.

Sten Erikssons Åkeri AB är förmodligen det äldsta i kommunen. Bonndrängen Sten satsade på en Ford 1927 som han började köra ved med, det blev även djurtransporter och framförallt mjölk. I 30 år gick mjölkbilen mellan Dalhem och gårdarna i norra kommunen till mejeriet i Gamleby.
- Vi fyra barn fick alla börja hos farsan och lasta och lossa mjölkkrukor, minns Åke och Sten.
- Jag började direkt efter skolan 1948, säger Åke och det dröjde inte länge innan jag fick köra själv på de mindre vägarna trots att jag inte hade körkort.
Även lillebror Sune debuterade bakom ratten innan det var helt lagligt.
- Att få köra var det som lockade på den tiden, säger Sune.
Deras barn, Simon och Andreas, däremot fick invänta laglig ålder. Det hade blivit andra tider.
Åke Eriksson minns att mjölkbilen inte bara körde mjölk. Tillsammans med mjölken har han kört en likkista bland annat och det var en massa varor som skulle inhandlas och levereras på hemvägen. Allt från apoteket till järnhandeln och det gjordes även bankaffärer med mjölkbilen.
- Mjölkpallen var den naturliga samlingsplatsen, säger Åke.
Erikssons Åkeri av modell 2007 har ingen mjölkbil. Hälften av bilarna är tankbilar och en minskning sker vid halvsårskiftet med en och en halv bil på grund av att tyskarna kommer in på den svenska marknaden. Andra transporter som utförs av det anrika åkeriet är flis, sopor och skrot.
- Att bara köra en slags last är lite för riskabelt, det är bättre att sprida riskerna, säger Åke Eriksson som längre fram kommer att samla hela personalstyrkan till en 80-årsfest.

Flera gamla förare som slutat på grund av pensionering hoppar in emellanåt och utför körningar.
- De vill hålla kontakt, ha kvar den sociala biten även efter pensioneringen, säger Åke och Sune. Tyvärr är återväxten inte så bra. I dag handlar det inte bara om att köra man måste även ha datakunskaper för att kunna lasta och lossa, åtminstone när det gäller olja eller bensin.
Oljetransporterna innebar att mer av åkeriets verksamhet kom att flyttas till Västervik, det skedde i mitten av 1950-talet. Sedan flera år finns åkeriets terminal på Lucerna.