?Abris? bytte rinken mot räkorna

Hockeylegenden Thommy ?Abris? Abrahamsson lade skridskorna på hyllan och blev yrkesfiskare. Nyligen drabbades han av cancer, och i somras opererades han.
? Det känns som om livet har börjat igen, säger han och spanar mot horisonten.
Fiskebåten Höken stävar lugnt men målmedvetet mot de första näten. Solen har ännu inte gått upp och de flesta på fastlandet ligger fortfarande kvar i sängen.
Skvalmusiken från radion i hytten gör sitt bästa för att överrösta det tuffande ljudet från motorn.
Runtomkring oss cirklar måsarna. De vet att det snart vankas fiskrens.
? Vi närmar oss, säger Thommy Abrahamsson.
Det är måndag morgon och arbetsveckan har just börjat. Temperaturen ligger strax under nollan och vinden friskar i från öster.
? Toppenväder, säger Abris med ett bistert leende när han drar på sig oljestället och ger sig ut i den bitande kylan.
Under större delen av året fiskar han havskräftor i vattnen utanför Kungshamn på västkusten. Men från februari är det torskfiske i Östersjön som gäller.

Det blåser upp och båten börjar kränga. Även om höststormarna kan vara hårda har de aldrig varit något större problem för honom. Tvärtom.
?When the going get?s tough, the tough get?s going?, heter det och för Thommy Abrahamsson stämmer frasen onekligen . Han ser sitt yrkesval som en utmaning, ungefär som att spela proffshockey i NHL-ligan.
? Men många tyckte nog att jag inte var riktigt klok, tillägger han med ett skratt.
Varför ge sig in i en lågbetald krisbransch när ett flertal svenska hockeyklubbar gladeligen anställt honom som tränare eller klubbdirektör?
? Inget för mig. Jag var mätt på hockeyn, förklarar han.
Och visst. Meritlistan är lång och imponerande. Han debuterade redan 1969 som back i Tre Kronor. Tvillingbrorsan Christer stod i mål och snabbt blev bröderna kända som lagets ?poliser?. Det hetsiga temperamentet gjorde att Thommy satt av mycket tid i utvisningsbåset.
Med tre svenska VM-silver och lika många VM-brons i bagaget tog han 1974 steget över Atlanten och blev ett av de första svenska proffsen i USA.
Motståndarna ville skrämma nykomlingarna. Vad de inte visste var att bröderna Abrahamsson aldrig steg åt sidan ? vilket ledde till många fighter.

Efter närmare 300 matcher återvände Thommy till Sverige för att spela i Timrå. Under en skoterfärd på isen utanför Sundsvall såg han hur några fiskare drog nät under isen.
Thommy tyckte att det såg kul ut, vände skotern mot stan för att köpa nät och åkte tillbaka så fort det gick. Första fångsten blev mager. Inte en torsk, däremot en massa småsimpor.
? Nätet jag hade köpt var för finmaskigt, skrattar han.

De första trevande försöken gav dock blodad tand och 1984 snörade han av sig skridskorna, köpte båt och blev yrkesfiskare, 37 år gammal.
När tillgången på torsk runt Sundsvall minskade valde han Grönhögen på södra Öland som hemmahamn. Några år senare flyttade även familjen med söderut och bosatte sig i Karlshamn innan flyttlasset gick till Kungshamn på västkusten.
? Jag har inte ångrat mitt val. Men visst, ibland undrar jag vad jag egentligen gett mig in på.
Lönsamheten är inte den bästa och står inte i proportion till de långa arbetsdagarna arbetsdagarna. Speciellt torskfisket är besvärligt på grund av de snålttilltagna kvoterna. Som mest får han dra upp 3,5 ton i veckan. När alla omkostnader som drivmedel, försäkringar, lån och löner är betalda blir det inte mycket över.
? I bästa fall kan jag ta ut en månadslön på 10.000 till 15.000 kronor. Men det händer att jag inte kan gå ut på grund av dåligt väder. Då tjänar jag inte ett öre.
I bland drabbas han av oväntade utgifter. Det är inte ovanligt att större trålare av misstag drar med sig Hökens nät.
En normal arbetsdag börjar tidigt på morgonen och slutar när han har fått upp det som finns. Tidigare bodde han tillsammans med sin besättning på båten och jobbade då upp till 16 timmar om dagen.

I dag jobbar han ensam och går endast ut på dagsturer, vilket har sin förklaring.
? Ja, jag åkte på en jävla karamell tidigare i år. Diagnosen visade på prostatacancer. Efter operationen i sommar har jag tagit det riktigt lugnt. Men nu har jag fått besked om att jag är ren från skiten. Det är konstigt, ibland behövs det nåt sånt här för att vakna till liv. I dag är jag otroligt tacksam över att ha fått en ny chans. Nu kör jag för fullt tills det är dags för pensionen, säger den snart 60-årige hockeyveteranen.
Vinden biter i ansiktet och saltvattnet slår över relingen. Det doftar fränt av hav och fisk. Fiskmåsarna skränar, båten kränger, och Thommy, han älskar det han gör.