Afghanistan och Pakistan behöver en ny politik

Maktorgan vi har i världen, till exempel FN och EU borde se som sin primära uppgift att med robusta metoder bekämpa narkotikahandeln och illegal vapenhandel. Det skriver Ameer Sachet i dagens debattartikel.

Antiamerikanska protester i en by utanför Kabul.Foto: Scanpix

Antiamerikanska protester i en by utanför Kabul.Foto: Scanpix

Foto: Rahmat Nikzad

Västervik2009-03-02 00:06
USA måste se över hela sin politik gentemot Afghanistan och Pakistan .Situationen i och den framtida utvecklingen av Afghanistan är svår att överblicka. Trots att mycket har förbättrats de senaste åren, har samtidigt säkerheten försämrats. Talibanerna vinner ökad kontroll över fler områden i landet. Centralmakten i Afghanistan har alltid historiskt varit svag och utmanad av regionala makthavare i provinserna. Hamid Karzais regim avviker inte i detta avseende och hans legitimitet är vacklande. Opiumodlingen och narkotikahandeln frodas, precis som tidigare. Mesta delen av allt heroin som konsumeras i världen kommer från Afghanistan.Våldet ökar. I vissa områden, där talibaner och andra extrema grupper dominerar, tvingas skolor framför allt för flickor att stänga och lärare och elever dödas. Den islamiska extremismen bara ökar i både Afghanistan och Pakistan trots sju års krig mot talibaner och al Qaida.Pakistan är en stat präglad av uppdelningen av brittiska Indien mellan hinduer och muslimer. Konflikten med det hinduiska Indien är ständigt närvarande. Gränsen mot Afghanistan och då främst den vid de federalt administrerade stamområdena och de nordvästra gränsprovinserna är omtvistad. Pashtuner bor på båda sidor gränsen och har starka band med varandra. Här har talibanerna baser och folkligt stöd inne i Pakistan. Militären har olyckligt nog haft ett betydande politiskt inflytande i Pakistan och av många uppfattats som den enda starka motkraften gentemot islamsk fundamentalism. Nyligen har den pakistanska regeringen slutit avtal med en militant islamistgrupp i distriktet Malakand. I två år har dessa islamister omvandlat denna vackra region till en krigszon. Avtalet ger militanta islamister rätt att införa så kallade sharialagar i utbyte mot vapenvila med regeringstrupperna. Kvinnornas existens hotas och möjligheten till ett normalt civiliserat liv ödeläggs.Det är frostigt mellan Kabul och Islamabad. Regeringen i Kabul anklagar regelbundet Pakistan för att talibanerna har fått en fristad på andra sidan gränsen och för att tillåta träning och utrustning av självmordsbombare. Regeringen i Islamabad kontrar med att hävda att regimen i Afghanistan är korrupt, inkompetent och i maskopi med Indien.De amerikanska koalitionsstyrkornas och Natos försök att begränsa talibanernas rörelsefrihet går dåligt. Gränserna med de stora öknarna och bergstrakterna är svåra att kontrollera. Gränsområdena är i praktiken ett ingenmansland. Detta har lett till att det i princip är fritt fram för talibaner, krigsherrar, opium- och heroinkaravaner att korsa dem. Pentagon uppger att de har tappat kontroll över en tredjedel av alla vapen som USA sänt till Afghanistan. Det handlar om alltifrån dålig ordning och lättsinne till ren brottslighet. Incidenter upprepas gång på gång och senast blev det känt att 200 000 vapen avsedda för afghanska soldater har försvunnit. Största andelen av dessa vapen kommer troligen att hamna i talibanernas händer. Talibanerna har också råd att köpa dyra vapensystem eftersom de kontrollerar opiumodlingarna i landet.Det finns flera krafter som tjänar på att det oroliga läget i området får bestå. Det finns ekonomiska intressen i västvärlden och lokalt som drar nytta av konflikthäraderna genom vapensmuggling och narkotikahandeln. Maktorgan vi har i världen till exempel FN och EU borde se som sin primära uppgift att med robusta metoder bekämpa narkotikahandeln och illegal vapenhandel. Nu krävs det nya strategier och mer av icke-militära lösningar än de som tillämpats hittills. På flera sätt förefaller Pakistan vara avgörande för att lösa Afghanistanfrågan. Fred och stabilitet i Afghanistan kan inte uppnås om inte oron och instabiliteten i Pakistan upphör. Det blir ingen demokrati i Afghanistan om inte de demokratiska krafterna i Pakistan samlas och markerar rågång mot både militären och islamsk fundamentalism. Bara Pakistan kan beröva talibanerna de baser, förråd och annan hjälp de har på pakistanskt område. Därför är demokratibistånd till Pakistan lika viktigt som demokratiuppbyggnad i Afghanistan. Ett nytt ekonomiskt perspektiv är nödvändigt för att underlätta för den unga och snabbt växande befolkningen att vara med och bygga landet. Stor kraft bör också ägnas åt att mäkla fred mellan Pakistan och Indien. En pakistansk regering som uppnått samförstånd med Indien skulle med betydligt större kraft kunna bekämpa islamsk fundamentalism och talibaner.
Debatt
Ameer Sachet är socialdemokratisk riksdagsledamot.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om