Akustisk hyllning till Edwall

Musikern Erik Gruvebäck har länge velat uppmärksamma Allan Edwalls insats som visdiktare. Tillsammans med riksspelmannen Pelle Björnlert fick han under fredagskvällen chansen att guida lyssnare genom Edwalls musikaliska arv. Inför en fullsatt bygdegård i Skedshult framförde duon en rad visor, som Allan Edwall skrev och spelades in på 1970-och 1980-talen.
Allan Edwall är som bekant mest känd för sin skådespelargärning, men han hade också åsikter om det mesta. Mycket av det uttrycks i hans vistexter, som fortfarande har en brännande aktualitet.

Musiken bottnar i en folkmusiktradition och pendlar mellan det burleska och det stillsamma. Edwall tog alltid parti för den lilla människan, och texterna är ofta humoristiskt finurliga med ett stråk av svärta. Hans visberättelser är kryddade med samhällskritik och ironi, men faller aldrig ner i självömkan och bitterhet. I mycket av vismaterialet lyckas Edwall med konststycket att förena sylvassa formuleringar med naturlyriska detaljer. Med både värme och humor lotsar Erik Gruvebäck och Pelle Björnlert publiken genom visor om sjuka, svaga och hårt arbetande människor som utsätts för giriga direktörer eller fyrkantiga myndighetsmänniskor. Erik Gruvebäck beklagade att Allan Edwalls insats som vissångare har skuggats av giganter som Evert Taube och Cornelis Vreeswijk, och att hans anseende borde lyftas. Det vore förvånande om inte alla i publiken höll med.