Avrapportering till nattpersonalen. Rasmus Eksell lÀmnar över lÀget pÄ akuten.
Under ett arbetspass pÄ akutmottagningen trÀffade vi 33-Ärige Rasmus Eksell, frÄn StrÀngnÀs, som varit sjuksköterska pÄ akuten i VÀstervik sedan 2019.
Han har tidigare jobbat pÄ vÄrdavdelning, men trivs bÀst hÀr med att den ena dagen aldrig Àr den andra lik. Det skiftar stÀndigt mellan lugn och kaos.
â Ovissheten Ă€r triggande. Man mĂ„ste vara förberedd pĂ„ att allt kan hĂ€nda, sĂ€ger han nĂ€r han fĂ„r nĂ„gra minuter över att berĂ€tta om sitt yrke.
Intresset vÀxte fram genom de egna kontakterna han haft med vÄrden.
â Jag har haft mycket sjukdom och efter min hjĂ€rtoperation blev jag mer inspirerad och började lĂ€sa. Efter tre Ă„rs plugg i Jönköping var jag klar sjuksköterska och hamnade i VĂ€stervik.
HÀr samarbetar man i olika lag och gör bedömningar av patienterna.
â Vi blir inte specialister pĂ„ nĂ„got, men lite bra pĂ„ mycket. Det Ă€r extremt roligt att jobba i team och hjĂ€lpas Ă„t.
Det svÄraste med jobbet?
â Att ta hand om sjuka barn, kritiskt sjuka barn. Det Ă€r annorlunda. Barn ska inte vara sjuka. Jag Ă€r aldrig rĂ€dd eller nervös, det tar mer tid, man fĂ„r lirka lite för att fĂ„ deras förtroende.
Det slutar inte alltid bra. Hur hanterar ni det nÀr nÄgon avlider?
â Det har hĂ€nt mĂ„nga gĂ„nger. Vi pratar med varandra. Det hjĂ€lper. Det Ă€r en del av jobbet. Det Ă€r viktigt att ta hand om anhöriga. Sedan mĂ„ste man stĂ€nga av, upp pĂ„ hĂ€sten igen och ta nĂ€sta patient i vĂ€ntrummet.
Belöningen Àr desto starkare nÀr det slutar bra.
â Det kĂ€nns fantastiskt att vara delaktig nĂ€r patienten överlever, sĂ€ger Rasmus innan han hastar vidare.
Rasmus Eksell, sjuksköterska, VÀsterviks sjukhus.