Under ett arbetspass på akutmottagningen träffade vi 33-årige Rasmus Eksell, från Strängnäs, som varit sjuksköterska på akuten i Västervik sedan 2019.
Han har tidigare jobbat på vårdavdelning, men trivs bäst här med att den ena dagen aldrig är den andra lik. Det skiftar ständigt mellan lugn och kaos.
– Ovissheten är triggande. Man måste vara förberedd på att allt kan hända, säger han när han får några minuter över att berätta om sitt yrke.
Intresset växte fram genom de egna kontakterna han haft med vården.
– Jag har haft mycket sjukdom och efter min hjärtoperation blev jag mer inspirerad och började läsa. Efter tre års plugg i Jönköping var jag klar sjuksköterska och hamnade i Västervik.
Här samarbetar man i olika lag och gör bedömningar av patienterna.
– Vi blir inte specialister på något, men lite bra på mycket. Det är extremt roligt att jobba i team och hjälpas åt.
Det svåraste med jobbet?
– Att ta hand om sjuka barn, kritiskt sjuka barn. Det är annorlunda. Barn ska inte vara sjuka. Jag är aldrig rädd eller nervös, det tar mer tid, man får lirka lite för att få deras förtroende.
Det slutar inte alltid bra. Hur hanterar ni det när någon avlider?
– Det har hänt många gånger. Vi pratar med varandra. Det hjälper. Det är en del av jobbet. Det är viktigt att ta hand om anhöriga. Sedan måste man stänga av, upp på hästen igen och ta nästa patient i väntrummet.
Belöningen är desto starkare när det slutar bra.
– Det känns fantastiskt att vara delaktig när patienten överlever, säger Rasmus innan han hastar vidare.