Åldringsstölder är svårlösta fall

I norra länet har det anmälts ett tiotal åldringsrån under de senaste två åren. Den senaste vågen i Västervik inträffade förra våren. Då bestals fyra äldre damer i sina hem. Polisen misstänkte en kvinna i 30-årsåldern, troligen hade hon flera medhjälpare. Trots att man då hade tydliga signalement samt upplysningar om en specifik bil som kunde knytas till de skyldiga så kunde polisen inte lösa något av fallen. Ingen av de drabbade kunde nämligen peka ut någon gärningsperson.Länets spaningsenhet för grova brott vet hur komplicerat det är att utreda den här typen av händelser. Gärningsmännen tillhör ofta löst sammansatta nätverk som inte kommer från länet. De slår till samtidigt i en stad och byter gärna utseende mellan stölderna och försvinner sedan över länsgränserna.- Äldre personer har ibland svårt att lämna detaljerade upplysningar. De kan även ha svårt att känna igen personer vid vittneskonfrontationer, man kan säga att de äldres svagheter utnyttjas av den här typen av bovar, säger Lars Bohman på länspolisen. Tillvägagångssätten är dock lika. - Antingen säger de att de kommer från hemtjänsten, eller så vill de sälja saker eller be om olika typer av tjänster. I slutänden handlar det om att förvirra offret och ta sig in i bostaden. Det är inte ovanligt att gärningspersonerna väljer ut sina offer i affären eller vid bankomaten. - De följer sedan offret till bostaden. När offret klivit in i sin lugna vrå och stoppat undan pengarna ringer det på dörren och vips så har vi ett åldringsrån.

Åldringsstölder är svårlösta fall

Polisen har en svår uppgift framför sig. Av erfarenhet vet man att det ska mycket till innan man lyckas lösa åldringsrån. I Västervik har man haft föga framgång.