När kommunstyrelsens presidium i början av mars i år berättade att de går vidare till lantmäteriet för att förvärva 90 hektar mark från privatpersoner, var det just ambulansflygen som stod i fokus.
– Enligt mig är det här en infrastruktursatsning, och en av de få satsningar vi kan påverka själva i kommunen. En viktig faktor är om vi kan ta emot ambulansflyg eller inte. Jag tycker att det vore oansvarigt att inte fullfölja den här satsningen, säger kommunalråd Dan Nilsson (S).
– Vi är måna om att ha kvar nivån vi har på Västerviks sjukhus. Alla vet att det kommer förbli en liten flygplats, men det är viktigt för sjukhuset, säger kommunstyrelsens andre vice ordförande Harald Hjalmarsson (M).
Fredrik Lindwall (C), kommunstyrelsens förste vice ordförande, pekade dock ut flygplatsen som viktig för drönare och näringsliv.
– Att möjliggöra flygplatsen är en del av utvecklingen av näringslivet i regionen. Drönarverksamheten behöver också kunna flyga in personer från resterande Europa.
Markägarna är dock kritiska. De menar att kommunen investerat i en förlängd asfaltsbana och nu försöker tillskansa sig deras mark, trots att de inte utrett eller försäkrat sig om att flygplatsen kan användas som det är tänkt.
– Ambulansflyg kan nyttja banan för akuta transporter. Det har fungerat sedan 1970-talet. Och varför ska kommunen ta ansvar för regionens sjuktransporter? Det är bara lek med skattepengar, säger markägaren Leif Facius, och påpekar att Oskarshamns flygplats lades ned 2017.
Så, blir det några ambulansflyg i Västervik då?
– När det gäller just Västerviks flygplats finns det några grundläggande krav som inte är uppfyllda än, förklarar Peter Drysén som är chefspilot på Svenskt ambulansflyg.
Svenskt Ambulansflyg är ett förbund där Sveriges 21 regioner är medlemmar. De utför planerade transporter, till exempel när personer ska transporteras hem från andra sjukhus.
Idag kan ambulansflyg använda landningsbanan för akuta transporter.
I december 2021 sa Västerviks samhällsbyggnadschef Daniel Niklasson att:
– Vi har alla möjligheter att möjliggöra en flygplats som möjliggör för ambulansflyg att landa.
Han hade svårt att säga ungefär när det första ambulansflyget kunde landa i Västervik, men gissade på:
– Någonstans runt ett-två år, ungefär där. Det beror på hur många träd man behöver plocka ner, vad markägarna accepterar och hur alla formaliteterna går.
Från Svenskt Ambulansflygs håll saknas det dock ännu en hel del.
– För det första ska det vara en öppen trafikflygplats. Det ska alltså finnas till exempel trafikledning och räddningstjänst på plats, man ska röja banan från snö, och se till att det inte finns vilda djur där, och så vidare, säger Drysén.
Är en "öppen trafikflygplats" samma sak som en flygplats som är "godkänd för reguljär trafik"?
– Ja i princip. För att man ska få flyga kommersiellt, eller reguljärt, behöver man operera på såna flygplatser som är öppna trafikflygplatser. Och vi räknas ju som kommersiellt flyg, säger Drysén.
I tjänsteskrivelsen inför kommunstyrelsens lantmäteribeslut den 1 mars i år påpekas återigen fullmäktiges beslut från 2014, där det står att: ”avsikten inte är reguljär linjetrafik”.
Drysén fortsätter:
– Den andra delen som saknas är ett banljussystem som fungerar. Vi saknar en inflygningsprocedur. Ska vi kunna komma in om det är lite mulet behövs en speciell procedur.
För att förklara hur inflygningsproceduren fungerar jämför han med sjökort, som kanske ligger närmre till hands för många:
– Man har sjökort som beskriver hur man åker mellan två hamnar, och en beskrivning av hur man kommer in i hamnen och var man kan lägga till. Så fungerar inflygningskorten. När man närmar sig en flygplats finns särskilda rutter. Vi kan agera på GPS, eller markburna radiofyrar, eller ILS*, för att se om flyget ligger rätt eller fel i luften, så att vi kan korrigera. ILS är dock kostsamt att underhålla och investera i.
– Men någon typ av instrumentflygningsprocedur behövs, konstaterar han.
Sedan 2018 ligger en beställning från kommunen hos Luftfartsverket för inflygningsprocedursinförande.
2018 var kommunens förhoppning att kunna använda ny teknik, som gör att olika typer av flygplan kan landa även om flygplatsen inte är ”godkänd för reguljärtrafik”. Förhoppningen var att ett godkännande skulle ges 2019.
Enligt Luftfartsverkets presstjänst är Västerviks beställning fortfarande vilande, än idag, i väntan på att Transportstyrelsen ser över regelverket som gäller för den inflygningsprocedur som Västervik ansökt om.
Det finns dock ytterligare ett önskemål från Svenskt Ambulansflygs sida.
– Banan skulle gärna kunna vara 300 meter längre, säger Drysén.
Varför då?
– Att banan är 1200 meter gör att vi blir begränsade vintertid, säger Drysén, och förklarar att startsträckan faktiskt är mer kritisk än själva landningarna.
Piloten måste ha en så pass lång sträcka att denne både kan accelerera, och bromsa, om något oförutsett inträffar. Är landningsbanan snötäckt eller underkyld kan det bli svårt att få stopp på flygplanet innan banan tar slut, helt enkelt.
– I Gällivare, vars bana är 1700 meter, finns samma problem. Om banan i Västervik skulle vara 300 meter längre skulle det fortfarande vara snävt, men det skulle förmodligen vara opererbart i alla fall, säger Drysén.
Men: skulle landningsbanan i Västervik förlängas med en enda meter till skulle en prövning enligt miljöbalken behöva göras. Och den utredning som gjorts på uppdrag av Västerviks kommun 2017 påpekar att en sådan prövning ”kan vara en tidskrävande process”.
Markägarna menar att kommunens försök att förvärva deras mark är både omotiverat och obefogat.
– Om de inte uppgraderar flygplatsen tvingar de till sig vår mark, helt utan grund. Och ska de uppgradera flygplatsen krävs det väl ett beslut i fullmäktige, säger Leif Facius, en av markägarna.
– Då blir det bara ett dyrt markköp för kommunen, säger markägaren Joel Karlsson.
Svenskt ambulansflyg saknar alltså flera viktiga pusselbitar, som inte har med själva marken att göra, för att kunna använda landningsbanan för planerade turer. Därför räds markägarna att deras markförlust endast kommer gynna privatflygarna. Joel Karlsson beskriver det så här:
– Skattebetalarna får betala för en hobby för några få.