Anita bytte Stockholm mot Smågö i Tjust skärgård

Smågö i norra Tjust skärgård, precis norr om Hasselö och öster om Björkö, var idealplatsen för solnakillen Paul Hultberg. Där var han mor, Vivianne (Wiström), född och dit längtade han varje dag på jobbet, ett tryckeri i Stockholm. Där jobbade också Anita som inte bara förälskade sig i Palle utan också i Smågö.
- Vi tog varje chans att åka till Smågö, säger Anita Hultberg. Första gången jag besökte ön var i februari 1986. Jag åkte snöskoter med Pauls morbror Jerry Wiström, det var rejäl vinter och jag blev stormförtjust i ön.

- Livet på Smågö drog så hårt i oss att vi veckopendlade till tryckeriet i Stockholm under ett par år. Båda var less på jobbet i och hela tiden sökte vi efter jobb i närheten av Smågö. Så en dag, i september 1988, ringde Alf Alvarsson från Björkö och berättade om att Sven-Erik Andersson omkommit i en olycka med sin lastpråm. Skärgården behövde någon som tog över pråmen och det blev chansen för oss att lämna Stockholm för gott och bosätta oss på Smågö.
Första åren bodde Anita och Paul mycket spartanskt i ett fritidshus.
- Det var utedass och allt vatten måste bäras in och varmvattenberedaren var helt enkelt vedspisen. Men det var spännande och roligt. Ett stort steg från ett strikt tvåskiftsdygn till helt oreglerat arbete med massor av nya utmaningar, ofta en balansgång på slak ekonomisk lina.

Makarna Hultberg började bygga ett hus och borra efter vatten. Nu står där ett toppmodernt hus med ett avundsvärt kök som har breda, tätvuxna golvplankor av vindpinad tall från ön. Från fikaplatsen i köket ser man rakt ut över fjärden som skiljer Smågö från Hasselö.
- Mina kompisar i Älvsjö tyckte nog att jag var knäpp som flyttade till en ö i Småland, säger Anita Hultberg. I dag har de ändrat uppfattning och är snarare avundsjuka på det liv jag lever. De kommer oftare på besök hit än jag besöker dem i Älvsjö. Men ärligt talat har jag också lite skärgårdsblod i ådrorna, släktingar till mig bor på en ö i Finlands skärgård och där var jag ofta som somrarna i ungdomen.

- Nu tycker jag faktiskt att vintern är bäst. Då är det så lugnt och skönt här ute. Det är långt ifrån ensamt, vi har ett stort umgänge med öborna runt omkring. Vi umgås på ett enkelt och ganska spontant sätt och behöver inte titta i almanackan för att pricka in ett besök eller en fest.