Det var under förra året som prästen kallades in för att utreda den psykosociala miljön i Västerviks församling. Församlingen hade under en längre tid kantats av flera inre konflikter.
Prästen i fråga är konsult inom kyrkan och hans arbete gick ut på att intervjua samtlig personal, analysera resultatet och komma med feedback på gruppmöten.
När konsultprästens arbete var avklarat anmäldes han till Domkapitlet för brott mot tystnadsplikten. Det var en kvinna som hade känt sig kränkt då han enligt henne pratat öppet om ett samtal de haft i förtroende.
Prästen själv menar att han aldrig yttrat något som rörde henne personligen utan att han pratat rent generellt om vad som framkommit i intervjuerna med personalen. Dessutom påpekade han i sitt svar till Domkapitlet att hans roll i församlingen inte varit som präst utan som konsult.
Domkapitlet har utrett anmälan och beslutat att den inte leder till vidare åtgärder.
De skriver i sin bedömning att intervjuerna som gjordes av personalen inte är att betrakta som själavård och att de därför inte berörs av tystnadsplikten. Samtidigt påpekar man att prästen i fråga alltid är präst, oavsett om han bär prästkrage eller inte, vilket gör att prästen alltid har ett ansvar att klargöra om tystnadsplikten ska gälla eller inte med personen han pratar med.