Vi träffade Anna-Carin och barnmorskan Martina Bertilsson första gången i december 2020, inför den planerade hemförlossningen.
Martina lyssnade då bland annat på barnets hjärtljud och kunde konstatera att: "Det är en pigg liten tjej där inne".
En helt riktig iakttagelse, skulle det visa sig.
Nu ses vi igen – för att höra hur det faktiskt blev.
Det är en fredagseftermiddag i oktober och vi träffas i familjen Tall/Garcias lägenhet på Storgatan i Västervik. När Aiyana föddes bodde de i hus, strax utanför Gamleby.
Nu leker Aiyana med en dockvagn och tittar emellanåt med stora ögon på Martinas hund Rocky som är med och försiktigt tassar runt i rummet.
Martina berättade när vi senast sågs att intresset för att föda hemma ökat under pandemin, en trend som hon menar har hållit i sig. Någon statistik som kan styrka det finns dock inte att tillgå i nuläget. Socialstyrelsen har nämligen inga säkra uppgifter om hemfödslar i det medicinska födelseregistret.
Men för egen del har Martina just nu förfrågningar om att assistera inte mindre än fem hemfödslar i Småland bara runt jul och nyårshelgerna.
Anna-Carin Tall är glad över beslutet hon tog för snart två år sedan.
Hon förklarar att det kändes viktigt för henne att ha det lugnt omkring sig när det var dags, vilket var avgörande i sammanhanget. Hon ville också att den naturliga processen skulle få ha sin gång, utan något påskyndande utifrån.
Även friheten att kunna röra sig fritt, och att inte bli störd, kändes viktig, förklarar hon.
– Och jag hade många händer som kunde vara till hjälp. På sjukhuset får man bara ha två personer med sig.
– Jag kunde också äta vad och när jag ville.
Anna-Carin hade just suttit och fikat med sin mamma och svärmor den 23 mars 2021 när vattnet gick, det hände i samma ögonblick som hon reste sig upp.
Fyrtio minuter senare var Martina på plats för att assistera i egenskap av barnmorska. Och som utomstående stöd fanns även doulan Lena Svensson.
– Vissa kommer inte ihåg sina förlossningar men jag minns det mesta, säger Anna-Carin.
– Det var så häftigt!
I förväg var tanken att hon skulle föda i vatten, men när det väl var dags ville kroppen något annat. Det blev på vardagsrumsgolvet till slut.
Poolen med varmvatten kom ändå till pass som enda smärtlindring.
Även Anna-Carins sambo Alejandro Garcia tycker att beslutet med hemförlossning var rätt.
– Det kändes naturligt och bra. Nu rekommenderar jag alla det, säger han leende.
När äldsta barnet Elton skulle födas kände han däremot en viss oro inför förlossningen vilket resulterade i en kompromiss: Elton föddes på Vrinnevisjukhuset men i ett rum inrett för att likna ett hem. Martina var med även då, men den gången som doula.
När det så var dags för barn nummer två kände sig även Alejandro trygg med att förlossningen skulle ske hemma.
Han beskriver hur han mellan värkarbetet tillsammans med Anna-Carin ställde sig i köket och lagade mat till dem som var där.
Martina Bertilsson betonar att hemförlossning dock inte är rätt för alla.
– Dels ska man som föderska vara fullt frisk, dels ska graviditeten ha förlöpt utan komplikationer. Viktigt är också att känna efter var någonstans man känner sig mest trygg. Det är där man ska föda.
Vid en hemförlossning görs inga interventioner som inte är direkt nödvändiga, förklarar Martina som menar att det är en av de stora skillnaderna mellan hemfödslar och att föda på sjukhus.
– Man vill störa processen så lite som möjligt.
Hos mödravården har man inte märkt av något ökat intresse bland gravida att föda hemma, enligt Lena Arvidsson, verksamhetschef vid Kvinnokliniken.
Å andra sidan är hemfödslar något de inte behöver ha kännedom om poängterar hon.
– I stort sett alla gravida har kontakt med mödravården, men man är inte tvungen att ha det. Om kvinnan inte har den kontakten, så vet vi heller inte var hon väljer att föda.