Anna fastnade för USA

Som tonåring i Västervik sysslade Anna med friidrott. Hon var målmedveten och begåvad och drömmen var en karriär som elitidrottare. Detta fick henne att söka till idrottsgymnasiet i Växjö. Hon kom in och drömmen var på god väg att besannas. Men så drabbades hon av en skada i foten och tvingades inse att friidrottskarriären faktiskt redan var över. Det var bara att tänka om och skaffa sig en ny dröm...Anna började plugga på marknadsföringslinjen vid Växjö universitet och fick möjlighet att avsluta sin utbildning med en utbytestermin i USA. Utbytesterminen omvandlades till ett år under vilket Anna passade på att ta filosofie kandidatexamen i företagsekonomi som tillägg till sin examen på marknadsföringslinjen.- Jag kände redan efter en kort tid i USA att jag ville stanna kvar och tänkte att jag måste komma på något sätt som kunde göra det möjligt.Skadan, ett ledbandsbrott, läkte både snabbare och bättre än vad läkarna förutspått och under sin tid på college började Anna att träna igen och snart började hon även att tävla i löpning för sitt college. Insatserna på löpbanan resulterade i att hon tilldelades ett idrottsstipendium som bekostade både skolavgift och husrum för ytterligare två och ett halvt år på skolan.Anna tog en "Masters of science in organizational management" (mastersexamen i organisatoriskt ledarskap) och tävlade i skollaget.- Collegesport är lagsport, även när det kommer till friidrott. - Vi reste runt i en buss och tävlade mot andra skolor och jag fick se väldigt mycket av USA.Collegeåren var en väldigt rolig och lärorik period, betonar Anna.Men när collegetiden var över hade Anna fått nog av friidrotten och slutade i princip tvärt.Efter en tids practical training (praktik) blev Anna uppsnappad av företaget Robert Half International, Inc. - en rekryteringsfirma specialiserad på branscherna redovisning och finans.- Jag kom in som kandidat till ett annat jobb. Men i stället anställde de mig internt eftersom de tyckte att jag skulle vara en tillgång för företaget. De sponsrade mig så att jag kunde stanna kvar, vilket jag är väldigt tacksam för.Anna blev snart en del av den ordinarie staben och jobbar fortfarande kvar efter nästan 15 år. Genom åren har arbetsuppgifterna varierat. Bland annat har hon varit chef för ett av USA:s största kontor med flera hundra anställda, men nyligen har hon börjat jobba för huvudkontoret på en mer nationell niva.I dag är hennes titel Vice President of Major Accounts. Företrädesvis består arbetsuppgifterna av kontraktsförhandlingar med större internationella bolag som man samarbetar med.- När jag först började på Robert Half omsatte företaget 180 miljoner dollar. I dag ligger siffran på över 4 miljarder. Det har varit en explotionsartad utveckling vilket är häftigt att ha varit med om. Det har varit ett otroligt äventyr!Utanför USA har företaget nu etablerat sig i Europa, Sydamerika och Asien.Arbetet har varit Annas huvudfokus alltsedan hon tog klivet in i yrkeslivet. Arbetsklimatet i USA är hårt förstår man när hon berättar.- De första fem-sex åren hade jag bara två veckors semester per år. Dem tillbringade jag i Västervik. De där dagarna låg jag bokstavligt talat bara på gräsmattan och pustade ut.Nu ser arbetsvillkoren bättre ut.Anna bor en bit utanför Connecticuts provinshuvudstad Hartford som ligger mitt emellan de båda östkustmetropolerna Boston och New York. Connecticut brukar
kallas The Constitution state eftersom det var här som den första konstitutionen skrevs på 1600-talet. Delstaten är en del av regionen New England.På senare år kan man säga att Anna även givit sig in i fastighetsbranschen.- Jag har under åren köpt ett par skruttiga gamla hus som jag har rustat upp och sålt, berättar hon.Själv bor hon numera i ett cirka 100 år gammalt hus, på 400 kvadratmeter, byggt av en dansk familj en gång i tiden.- Det hade stått tomt länge och var verkligen ett totalruckel när jag köpte det. Termiter hade käkat upp delar av väggarna till och med. Men det är ett historiskt värdefullt hus med USA-mått mätt.Efter ett par års renoveringsarbete är nu huset färdigt.Bor man i Connecticut får man uppleva fyra årstider, berättar Anna.- Man får rejäla vintrar, väldigt varma somrar och riktigt fina höstar och vårar, berättar hon.Ett par gånger om året, oftast runt juletid och på sommaren, reser Anna och hälsar på familj och vänner i Sverige. Mamma och pappa bor kvar i Västervik, liksom lillebror Joakim med familj.- De kommer även hit och hälsar på med jämna mellanrum.Hur förhåller det sig med svenskar och amerikaner? Är de lika varandra?
- Om man ska generalisera är svensken i allmänhet aningen mer allmänbildad och lite mer berest än amerikanen.- Amerikanerna å sin sida är lite mer öppna och välkomnande. De är generösa. Men kanske är deras vänlighet lite ytlig ibland. Man frågar "how are you" lite kors och tvärs men vill inte få någon lång utläggning till svar.- I USA har man också mer ögonkontakt med varandra ute på samhället än i Sverige.Vad handlar du med dig från Sverige när du varit hemma på besök?
- I Västervik vill jag gärna handla med mig något från klädbutiken Kreativ. Roligt nog tycker mina amerikanska kompisar att det är ett väldigt konstigt sätt att klä sig på! Sedan passar jag på att handla svenska böcker. Jag tycker om att läsa skönlitteratur på svenska. Några hemgjorda julprydnader i halm slank också med sist.Vad saknar du mest från Sverige?
- Familjen förstås samt mammas goda husmanskost.

Anna fastnade för USA

Anna Söderlindh, från Västervik, har bott nästan hela sitt vuxna liv i Connecticut, USA. 21 år gammal korsade hon Atlanten för att tillbringa en termin som utbytesstudent i Amerika men insåg snabbt att "här ville hon stanna kvar".