Det var en speciell syn att se förberedelserna. Raggarbilar stod på kö och körde fram en och en till Vapengränds entré så att man lätt kunde hjälpa de äldre som hade svårt att gå. Uppsminkade kvinnor från äldreomsorgen i 50-talsinspirerade kläder, och män i slitna t-shirts med amerikainspirerade motiv, hjälptes åt med att hjälpa de gamla in i bilarna. Rullstolar fälldes ihop och fick ledigt plats i koffertarna i de stora bilarna.
Det var mycket som skulle klaffa innan det var dags för kortegen att starta sin färd klockan elva. På en och samma gång stress och feststämning.
Enda orosmolnet var just molnen, som var dystert grå.
Fia Wilensjö som varit spindeln i nätet i arrangörsarbetet var inte orolig.
- Det blir bättre! säger hon självsäkert, men erkänner att det första och det sista hon gjort varje dag den senaste tiden har varit att kolla väderprognoserna.
Bland de pensionärer som skulle får åka med på turen fanns Ingeborg Törngren. Hennes son Ola ägde genom åren flera fina amerikanare av märken som Doge, Lincoln, Cadillac och Buick. Man skulle kunna tro att det här inte skulle vara något nytt för henne.
- Jag fick aldrig åka i någon av hans bilar, bara titta på dem. Det är första gången jag åker raggarbil, berättar hon.
För många i personalen började dagen tidigt. Rose-Marie Ahlsén började sin morgon med att sminka och klä sig själv i 50-tals stil. Sedan bar det i väg till Vapengränd för att hjälpa de boende där som ville få 50-talsstil på sin klädsel.
Bland de utklädda finns Gerd Wiklund som valt en annorlunda, personlig utstyrsel. Hon sitter och väntar på sin skjuts iförd hatt och en lösnäsa med mustasch.
- Hatten var min mans. Den hade han när han tog ingenjörsexamen. Lösnäsan skaffade jag mig till en möhippa en gång för länge sedan.
Nästan prick klockan elva kan den 37 bilar långa kortegen starta och påbörja färden mot Gränsö. Regnet lyser med sin frånvaro, och chaufförerna är så djärva att de vågar köra nercabbat, så att passagerarna kan få känna känslan av vind i håret.
I efterhand är Fia Wilensjö nöjd med arrangemanget.
- När man tänker på vilket engagemang mina arbetskamrater och raggarna visade i dag så blir man faktiskt lite rörd. Flera av de äldre bad oss att göra om det här.
Hon hoppas på en upprepning, och till i höst ska så många som möjligt i det 110 - 120 personer stora gänget försöka ses på en bildvisningskväll. Det togs många bilder under dagen som visade den annorlunda kortegen.