Charlotta Bäckman jobbar som arbetsterapeut inom psykiatrin. I sitt jobb möter hon barn som fått remiss från barn- och ungdomspsykiatrin för att de behöver hjälp med att få vardagslivet att fungera.

– En väldigt stor del av samtalen handlar om skärmar. De är ofta en källa till konflikter, säger hon.

Charlotta är positiv till att det kommer nationella, gemensamma riktlinjer för barns och ungdomars skärmtid. Inte minst för att ge föräldrar bättre stöd att hjälpa sina barn att hantera skärmtiden.

– Det gäller att skapa en medvetenhet om de hälsorisker som för mycket skärmtid innebär, med ökad risk för depression, ångest och förvrängd kroppsuppfattning. Dessutom har mängden sömn minskat för många barn och det kan också vara skadligt, säger hon.

Kritiker till riktlinjerna har bland annat hävdat att det nuförtiden blivit mer normalt att ägna mycket tid bakom en skärm, och att nätanvändandet faktiskt kan främja både kreativitet och sociala relationer. Charlotta kan hålla med till viss del, men anser ändå att skärmbeteendet har gått överstyr.

– Bara för att det är normalt behöver det ju inte betyda att det är bra. Synen på vad som är rimligt har förskjutits och det är inte alls ovanligt att barn ägnar så mycket som sju timmar åt skärmar efter skoltid. Det är självklart att det stör andra aktiviteter, säger hon.

Hon förtydligar dock att de allmänna råden som nu ges, handlar om råd på gruppnivå och att det självklart kan vara nödvändigt med andra gränser för barn med särskilda behov. Men kontentan i råden är tydlig, och bra, tycker hon.

– Alla mår ju bra av sömn, mat och fysisk aktivitet, något som minskar i takt med ökad skärmtid, säger hon.

Charlotta Bäckman rekommenderar familjer att prata ihop sig och försöka hitta fler skärmfria aktiviteter tillsammans. 

– Om fler vågade testa att lägga undan mobilen skulle säkert många få lust till annat. 

Hon menar att rekommendationerna i mångt och mycket handlar om sunt förnuft, om hur man ska kunna leva och må bra i den digitala världen. Där har föräldrarna ett stort ansvar, både vad gäller att sätta gränser för den tid barnen tillbringar på nätet, men också för vad de tillåts göra.

– Att släppa ut barnen fritt på sociala medier är som att öppna en dörr och säga att "här får du vara och leka" och sen inte ta ansvar för risker och faror som kan finnas i lekmiljön.