Arkeologer slåss om att få undersöka Gladhammar

I mitten av september skulle en arkeologisk undersökning av Gladhammars gruvor startat. Undersökningen har dock lagts på is sedan det blivit bråk bland arkeologerna om vem som ska få göra den. Gladhammars gamla gruvor i Västerviks kommun, vid "Kärringryggen" där den drygt 300 meter höga höga Fårhultsmasten står, är en av de värst förorenade platserna i Kalmar län.

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2008-10-07 00:06

Från de gamla gruvschakten läcker det ständigt ut farliga miljögifter som koppar, kobolt och bly. Gifterna hamnar först i Tjursbosjön, för att senare föras vidare ut i Östersjön. I en del fall kan en urlakning av giftiga ämnen nå grundvattnet. De utgör en hälsofara för människor om detta grundvatten når en uttagspunkt i form av en brunn. Gladhammarsgruvorna ska inom kort saneras ordentligt. Men innan man börjar gräva och "förstöra" ett markområde som kan vara av historiskt intresse måste alltid arkeologer få chansen att göra en undersökning. Länsstyrelsen har tidigare gjort en upphandling av det arbetet och beslutade då att jobbet skulle få göras av Västerviks museum, Kalmar läns museum samt experter från Dalarnas museum tillsammans. Under sensommaren har dock länsstyrelsen beslut överklagats av Riksantikvarieämbetets undersökningsenhet, som var en av konkurrenterna och också hade velat göra det här jobbet. Ärendet ligger nu hos länsrätten som i väntan på dom har inhiberat länsstyrelsens beslut. Gladhammars gruvor rankas av länsstyrelsen som ett av de mer angelägna objekten i Kalmar län att efterbehandla ur miljösynpunkt.

Bland landets äldsta

Gladhammar gamla gruvor är bland de äldsta i landet. Första gången de omnämns i skrift är redan 1525 då järnmalm började brytas. Järnmalmen var dock av sämre kvalitet då den innehöll alltför mycket koppar (!) och man började istället utvinna kopparmalm. 1777 upptäcktes att berget var rikt även på koboltmalm och gruvorna fick ett uppsving. Totalt utvanns 4 260 ton koboltmalm, motsvarande en produktion av koboltmetall på 256 ton, under perioden 1807-1892. Det är ännu den största kommersiellt kända fyndigheten av kobolt i Sverige. Verksamheten vid gruvorna upphörde helt i slutet av 1800-talet.

Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!

Läs mer om