Att laga mat till 180 personer är svårt för en nybörjare. Jag var försiktig med kryddningen, vi fick fylla på lite efter avsmakningen.
Klockan är nio och en stor del av arbetsdagen har redan gått för Åsa Ringdahl. Hon är kock på Ljungbergaskolan sedan tio år tillbaka men har jobbat över 30 år i skolkök.
Skolan är en låg- och mellanstadieskola i Didrikslund som likt de flesta av kommunens skolor har ett eget tillagningskök. Maten lagas alltså på plats. Det är Åsa som står vid grytorna.
– De flesta tror nog att maten lagas i ett centralkök med så är det inte här, det är få skolor som har det så. Här är det jag som lagar maten, berättar Åsa samtidigt som hon "styr runt" i köket.
Hon står inte stilla så ofta utan gillar fart och fläkt.
Dagen började vid 06.15. Då var det frukost till barnen på fritids som skulle göras i ordning. Nu är det fokus på lunchen: kebabgryta.
– Jag har redan förstekt kebab och lök, och kokat ihop såsen, säger Åsa.
– Du får också laga mat! Du kan ha i kryddorna.
Kebaben är redan stekt, snart ska den ner i grytan.
Undertecknad får kavla upp och rycka in och blir uppmanad att inte snåla. Det är vitlök, oregano, timjan, spiskummin, paprika, chili, kanel och lite annat som står framme. Det ska ner i den stora steamkitteln där såsen med bland annat krossade tomater och buljong redan har kokat en stund.
Det är runt 180 portioner som ska tillagas och man vill inte "sabba" många barns favoriträtt, det gäller att krydda med omsorg.
– De flesta barn gillar kryddor, att det smakar mycket. Man får vara försiktig med salt och hettan, men att det är mycket smak, det gillar de flesta.
Orden är Rebecka Nilssons. Hon är områdeschef inom måltidsservice och Åsas chef. Hon berättar att kebabgryta har funnits på menyn i många år, runt 15 gissar de båda på.
Att det är kebabgryta på menyn den här dagen är meningen, vi bokade in det här reportaget för att det skulle passa in. Det är nämligen en rätt som många barn verkar gilla väldigt mycket. Innan det här reportaget vände vi oss till Gina Svensson som är kostchef på Västerviks kommun. Hon frågade personalen: vilka rätter är det som är populärast? Och hur lagar man dem?
Det finns färdig kebabkrydda men Åsa blandar själv. Just den här dagen får undertecknad krydda. Så baren får skylla på mig om det inte var gott.
Något exakt statistiskt underlag finns inte men personalen har god koll på vilka rätter barnen gillar mest.
Utan inbördes ordning är dessa:
- Köttfärssås
- Korv stroganoff
- Tacolåda med kycklingfärs och salsa
- Kebabgryta
- Cowboysoppa
- Och så ett tillbehör: den kalla såsen till fisken.
Rebecka Nilsson säger att det inte är självklart att en rätt fungerar, det är mycket att ta hänsyn till, pris och näringsvärde bland annat. Vissa rätter man tagit fram har man fått skrota efter ett tag, andra lever vidare.
Så var det med cowboysoppa, som idag är väldigt populärt i matsalarna.
– Den var inte alla som gillade i början. Man brukar få prova nya rätter kanske fem eller sex gånger innan barnen vänjer sig, säger Rebecka.
– Cowboysoppan bestämde vi oss för efter en inspirationsdag, när vi själva fick det. Vi tyckte att det var gott och det gör många av barnen med, berättar Åsa.
Cirka 180 portioner om dagen blir det, och det är inte bara en rätt. Det finns vegetariskt, kockens val och utan fläsk de flesta dagarna.
Nu är det ett kritiskt moment, crème fraiche ska ner i grytan.
– Ja det är lite nervöst bara för att du är här. Om det spricker, så kan man inte servera det, säger Åsa och skopar i.
– Man får inte ha de för varmt, jag har satt på 80 grader nu. Är det för varmt så spricker det, så är det med mejeriprodukter.
Det lyckas. Vi smakar av och det får bli en omgång med lite kryddor till. Det var lite mesigt.
Var försvann trädgårdsmästargrytan då? Jag gillade den men i smyg, för den "skulle man inte gilla", kändes det som.
– Något som är svårt att få barn att gilla är hela bitar av grönsaker i maten. De äter gärna sallad och grönsaker, men inte i grytor, det vet vi sedan innan. Men de äter mer grönt nu än för tio år sedan, skulle jag säga, säger Rebecka.
– Och det är intressant att du säger det där med att man "inte ska gillar" vissa saker. Det går lite mode i vad man tycker är gott och inte, märker vi. Men om pedagogerna och vuxna pratar väl om maten så märker vi det här i matsalen, då äter man mer. Det börjar där, skulle jag säga. Deras inställning "smittar av sig", säger Åsa.
Det närmar sig lunch. Grytan hälls upp i kantiner, riset, som idag är utblandat med havreris, åker in för att ångas i ugnen.
– Det är för hållbarhetens skull, vi försöker tänka miljövänligt. Men att helt gå över till havreris kan vi inte göra, det skulle bli ett för stort steg.
Efter lunchen är det mellanmål till fritidsbarnen, samt att städa matsal och göra iordning inför nästa dag som gäller för Åsa.
– Jag gillar det verkligen, fler borde jobba med det här! Det är roligt och man kan sätta sin egen twist på det hela, säger Åsa.
Åsa Ringdahl och Rebecka Nilsson säger att det finns många populära rätter som barnen gillar.
Man blandar havreris i det vita riset. Havreris är mer hållbart, odlas i Sverige, och en bra fiberkälla. Barnen har vant sig vid smaken, de flesta i alla fall.
De flesta skolor har ett eget tillagningskök, maten lagas alltså på plats och inte i ett centralkök.