"Att köa är halva nöjet"

Klockan har knappt slagit två, men Jessica Nilsson och hennes visvänner sitter redan bekvämt tillbakalutade på tältstolar eller filtar. En del läser tidningen, andra småpratar och någon löser Sudoku.- Vi ska snart ha en picknick, berättar Jessica, som är här för 21:a gången.Jessica är klädd i en egenhändigt tryckt skjorta som är förbluffande lik de som visfestivalens personal har på sig. Men istället för "Visfestival Västervik" står det "Visfestival Värsting" på ryggen. Hon berättar att personerna som sitter runt oss är folk som hon har träffat under åren på Visfestivalen, ett gäng av entusiaster som hon har stiftat bekantskap med just i kön.- Man har lånat en programblad av någon och sedan börjat prata. Eller bara hört någon diskutera en artist och lagt sig i den diskussionen, förklarar Jessica.Vad är grejen med visfestivalen?
- Det är att träffa alla mina vänner som jag bara träffar en gång om året. Att bara sitta här i kön och umgås är halva nöjet, säger Jessica och får medhåll av de andra.Men det är inte bara kön som lockar utan givetvis även musiken. Visveteranerna framför slottsruinen har bra koll på artisterna och tycker att det är spännande att ha fått se dem utvecklas genom åren. Någon berättar att de har närapå 300 visskivor hemma i samlingen medan någon annan kommenterar att det är kul att Susanne Alfvengren ska spela i år igen. När vi kommer in på favoritartister så börjar de plötsligt att prata i munnen på varandra och man kan se att åsikterna går isär. Fast de verkar vara överens om en sak.- Det ska bli jättespännande att se Melissa Horn. Hennes nya skiva är fantastisk.Hör ni visentusiaster av er till varandra för att stämma av vem av er som kommer till nästa festival?
- Det behövs inte, vi vet att alla kommer, säger Jessica tvärsäkert.- Så fort festivalen är slut så har vi siktet inställt på nästa år.

"Att köa är halva nöjet"

Gräsplätten närmast slottsruinen har intagits av ett gäng olika människor som alla har en stark gemensam nämnare - Visfestivalen i Västervik.