"Avgifter försvårar omsorgsarbetet"
Kommunanställda ser både ekonomiska och organisatoriska problem.
Foto: MAGNUS GLANS - Om det fanns pengar, då skulle vi ha personal så att de som behöver det kunde ha någon med sig, och till exempel gå på stan och fika eller gå på banken, säger Liselotte Månsson, enhetschef för kommunens verksamhet för psykiskt funktionshindrade. Då kunde vi hjälpa de som har svårast för att sysselsätta sig själv. Då skulle vi kunna erbjuda fritidsysselsättning, det är det viktigaste nu.
Foto:
- Ofta har det gått ganska långt, alldeles för långt innan man kommer i kontakt med oss. Vi skulle önska att fler kom till oss tidigare, då kunde vi hjälpa bättre, säger de två anställda Susanne Grandalen och Jonas Lindström.
Allt stöd bedöms av en biståndshandläggare och beslut fattas av socialnämnden, enligt socialtjänstlagen. När beslut fattats går en beställning till enhetschefen Liselotte Månsson.
Socialtjänstlagen ses som ett hinder i stödverksamheten. Den är inte tvingande utan kräver den enskildes medverkan. Enligt lagen måste man inte ta betalt av brukaren men här i Västerviks kommun har socialnämnden bestämt att man ska ta betalt. De som är sjuka har så liten pension att det blir en begränsad inkomst för kommunen. Det kostar mer i slutändan eftersom det leder till större vårdbehov då många avstår tills det blir akut menar de anställda.
- Det är ett problem att först motivera den som är sjuk att han eller hon behöver hjälp, och sedan komma med en räkning, säger alla tre.
- Socialtjänstlagen ställer lika stora krav på de psykiskt sjuka som på alla andra men i andra sammanhang lever de inte alls på samma villkor som vi andra. Eftersom dagverksamheten inte är en tvingande verksamhet kan kommunen skära ner på den. De psykiskt funktionshindrade har sämre villkor än andra handikappade.
- Det här systemet orsakar så mycket lidande och försvårar vårt arbete, menar de.
En bidragande orsak är kommunens organisering av verksamheten. Socialförvaltningens arbete är delat i tre delar: äldreomsorg, handikappomsorg och individ- och familjeomsorg. I dag tillhör boendestödet handikappomsorgen vilket innebär möjlighet att avgiftsbelägga stödet.
- Hade vi tillhört individ- och familjeomsorgen hade vi varit befriade från avgifter, säger Liselotte Månsson.
Tidigare, efter ädelreformens genomförande, var boendestödet gratis för den enskilde men blev avgiftsbelagt i slutet av 90-talet.
- Då tappade vi direkt kontakten med flera personer. Folk mådde dåligt och blev inlagda när de inte längre fick hjälp av oss. Ett hem kan bli misär snabbt, det har vi sett flera exempel på.
- Många av de sjuka har en rädsla för intrång och besök. Hemmet är väldigt viktigt för de allra flesta och samtidigt kan de ha svårt för kontakter, berättar Jonas Lindström. Vi kan inte tvinga oss in även om vi ringer på och ser att de behöver hjälp. Det är de själva som avgör, sådan är lagen.
Det är först när en person anses som farlig för sig själv eller andra som tvångsvård kan komma ifråga. Bor man i eget boende och hemmet förfaller på grund av brist på hjälp kan vräkning bli verklighet.
- Det händer att personer som skulle ha vräkts har fått bo kvar sedan de gått med på att ta emot hjälp av oss.
Att bo i misär ingår ibland i mediebilden av psykiskt sjuka. Men det är bara en sida:
- En del är sjukligt pedanta, andra klarar inte av att leva i ett städat hem, och det är detta som är en stor svårighet för många anhöriga. Ofta finns det en struktur i misären, säger Jonas Lindström.
- Många tror att den sjuke är lat eller slarvig men egentligen handlar det om att inte kunna fullfölja en tankekedja, berättar Susanne Grandalen. Att lägga soporna i soppåsen och att knyta ihop den kanske går bra men att gå och kasta soporna glöms bort. Sådant är en del av den sjukes handikapp, och man får öva in sådant beteende.
- Har man sysselsättning är det också lättare att få struktur även på sin egen vardag, menar Liselotte Månsson. Då orkar man oftast även att ta tag i både sitt hem och sitt liv.
Så jobbar vi med nyheter