Det var hundÀgarens syster som reagerade pÄ att hunden var i dÄligt skick. Hon övertalade sin bror att ta med hunden till veterinÀr.
NÀr man kom fram gjorde veterinÀren bedömningen att det inte fanns mycket mer att göra Àn att avliva hunden.
Hunden var dÄ kraftigt avmagrad, hade stora mÀngder tandsten, saknade pÀls pÄ kroppen och det allmÀnna hÀlsotillstÄndet var nedsatt.
Följden blev att hundÀgaren, som bor pÄ landsbygden i VÀsterviks kommun, Ätalades för djurplÄgeri.
SjÀlv hÀvdar djurÀgaren att hunden har varit svÄrskött. Han har sjÀlv blivit biten flera gÄnger nÀr han försökt sköta hundens klor och tandhÀlsa. Hunden har gÄtt upp och ner i vikt.
â Den var tjock eller smal, aldrig mittemellan, beskrev hundĂ€garen för rĂ€tten.
Under en period sattes specialfoder in för att fÄ upp hundens vikt.
TingsrÀtten kommer fram till att Äkommorna varit nÄgot som utvecklats över tid. HundÀgaren har inte skött hundens klor eller tandhÀlsa pÄ grund av hundens humör. Man tycker ocksÄ att det framgÄr att hundÀgaren förstÄtt att hunden mÄtt dÄligt. Trots det har hunden inte tagits till veterinÀr för vÄrd eller avlivning. SkÀlet ska vara att hundÀgaren inte litar pÄ veterinÀren efter att en tidigare hund blivit sjuk och avlivats.
TingsrÀtten skriver att djurplÄgeri kan vara att inte tillkalla veterinÀr det behövs.
Mannen döms för djurplÄgeri. Straffet sÀtts till 40 dagsböter.