Balanserad natur- och viltförvaltning måste eftersträvas

För att detta ska kunna ske måste vi människor ta vårt enskilda
ansvar för att balans ska råda mellan människor, djur och natur. Ansvaret ska ligga på var och en av oss och inte på myndighetsförvaltningar. Därför vill vi att ansvaret för att behålla en biologisk mångfald och få en natur- och viltvård i balans flyttas ner från myndighetsnivå till den enskilda medborgaren och till markägarna. All förvaltning måste ta sin utgångspunkt i djurens naturliga utbrednings- och reproduktionsområde och inte som nu av förvaltningsgränser uppdragna av människor. Efter att våra viltstammar under delar av historien utarmats på grund av mänskligt ingripande har vi i dag en rik och varierad viltstam. Våra stora rovdjur är nu föremål för nya förvaltningsriktlinjer. I samband med detta arbete har det blivit allt tydligare hur vi förvaltningsmässigt har plottrat sönder en sammanhållen viltförvaltning. Rovdjuren kan inte ses isolerade från övriga viltstammar utan måste förvaltas i balans med
både bytesdjurens antal och med fodertillgången. I dag är exempelvis skogsfrågorna politiskt sett uppdelade på två olika departement. Detsamma gäller för viltförvaltning och skydd för arter. Denna politiskt organisatoriska uppdelning är inte förenlig med sambanden i naturen. Där är fotosyntesen grunden för hela vår existens och för alla organismer. I naturen ger växtligheten som bas växtätande djur föda. Dessa djur blir i sin tur föda åt rovdjuren. En fungerande näringskedja förutsätter balans och en helhetssyn för den biologiska mångfalden. En enkel utgångspunkt för förvaltningen av naturens resurser är traditionellt jord- och skogsbruk. Den bästa förvaltningsformen är där samma förvaltare har totalansvaret. Då
manas till balans mellan olika konkurrerande intressen. I jordbruket måste exempelvis antalet djur anpassas till den tillgångliga areal- och fodertillgången. Med detta som utgångspunkt borde viltstammarnas förvaltning kunna hanteras på ett mer rationellt sätt än i dag. Vi ser fram emot möjligheten att markägarna ges ökat ansvar även över viltstammarna. För detta krävs en förfinad redovisning av viltstammarnas utveckling över tiden. Detta har regeringen redan
initierat. Både rovdjursutredningen och älgförvaltningsutredningen pekar på att det finns grunder för ökad samförvaltning. Vi hoppas kunna medverka till en ordning där markägarna ges fullt
ansvar för ökad biologisk mångfald med både växter och djurs förvaltning i balans.

Balanserad natur- och viltförvaltning måste eftersträvas

Bruka jordens resurser utan att de förbrukas. Detta ser vi som det viktigaste målet för att vi ska kunna överlämna en välmående jord till kommande generationer.