Det finns scenpersonligheter som är nästan självlysande i sin karisma, som tar scenen i besittning med stora gäster.
Dit hör inte Carl-Magnus "Calle" Engström, sångare och gitarrist i Mönsterås Bluesband.
Han låter lite försynt när han talar med sin släpiga småländska. Däremot verkar han trivas på scenen, och publiken på Statt i Västervik verkade trivas med hans mellansnack.
Mönterås Bluesband är i det närmaste en institution.
- Det är svårt att tro det, men han där till vänster och han där till höger har jag spelat med i 38 år, säger Calle Engström, och pekar på gitarristen Mats Grönqvist och pianisten PO Fahlström.
Han berättar om hur de som tonåringar spelade på ställen där de inte hade åldern inne för att vara publik.
Så fladdrar han iväg och börjar berätta om Jimmy Rogers, upphovsmannen till kvällens första låt. När Calle själv märker att han börjar bli mångordig ursäktar han sig:
- Det blir ingen musik ikväll.
Men publiken behöver inte vara orolig. Snart gungar det rutinerade bluesbandet igång, och levererar musik som Calle en stund senare ska beskriva som:
- Det är primitiv musik, jämfört med vad som brukar spelas på den här scenen. Jazz är mer avancerat. Vi får jobba med hjärtat i vårt eget lilla skrå.